LEDARE: Försvarandet av karensdagen osar klassförakt

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Miljöpartiet var först ut av regeringspartierna att få kongressbeslut på att man ska jobba för att slopa karensen vid sjukdom. Ansluter sig S till kravet vid sin kongress i november? Det är det i alla fall många som vill.
Foto: Henrik Montgomery/TT
När högern är rädd att utspel från MP och delar av S om att avskaffa karensen ska lyckas blir argumentationen så verklighetsfrånvänd, så utomjordisk att man nästan, men bara nästan, vill skratta åt eländet.

Regeringen avskaffade under pandemin karensdagen. Ingen skulle behöva stå och förhandla med sig själv i hallspegeln där hemma om man trots lätt snuva eller hosta – eller en sjukare sambo och barn – skulle gå till jobbet eller ta den ekonomiska smällen av en karensdag.

Det var smart politik.

Men avskaffandet var tillfälligt och när vi nu tycks ha fått bukt med pandemin menar många att det är rimligt att karensen åter införs, vilket den alltså gjorde vid månadsskiftet. Men det betyder inte att frågan är färdigdiskuterad.

Kan det till och med samhällsekonomiskt vara värt att vara fortsatt uppmuntrande, i alla fall mot vissa yrkesgrupper, att de ska ta det säkra före det osäkra när de är lite krassliga?

Många ifrågasätter i alla fall precis som denna ledarsida, det vettiga i en total återgång. Och det upprör svensk höger.

”De rödgröna tänker gå till val på lättsinne”, menade Expressens ledarsida i dagarna.

”Lättsinnet” handlar om att Miljöpartiet under kongressen förra helgen beslutade driva kravet på att slopa karensen, något flera socialdemokratiska partidistrikt också driver inför partiets kongress i november.

Expressens ledarsida citerar upprört språkröret Per Bolunds tal på MP-kongressen om att Sverige inte ska ha ekonomiska system ”som tvingar människor att gå till jobbet sjuka”.

Ursäkta? Menar Bolund på allvar att personal i exempelvis hemtjänsten är tvingade att gå till jobbet sjuka och smitta ner sina brukare? Det ifrågasätter inte bara personalens moral, utan också deras förmåga till ekonomisk planering.”

Det är något av en höger-halmgubbe det här med att hänvisa till dåligt civilkurage eller undermålig personlig moral när någon varnar för att försämringar i anställdas villkor får konsekvenser för jobbet de utför. Det används verkligen bara när högern vill motarbeta politiska beslut som skulle gynna arbetstagare, och speciellt såna på osäkra anställningar.

Dåvarande statsrådet Maria Larsson (KD) argumenterade under de borgerliga regeringsåren 2006-2014 exempelvis för att anställda i privata vårdföretag inte skulle omfattas av samma meddelarfrihet som offentliganställda som var skyddade från att sägas upp om de slog larm om missförhållanden inom vården.

Stack privatanställda ut hakan saknade de skydd och kunde de få sparken. Men för Larsson var det bara en fråga om att visa ”civilkurage”. Att vara mer rädd om sitt jobb än om patienter som eventuellt for illa handlade bara om svag personlig moral.

Det är en anklagelse som är lätt att slänga sig med när man själv kan göra jobbet hemifrån utan att riskera att tappa en enda krona i karens.

Betydligt lättare än för den som är rädd att inte klara månadens räkningar om de väljer att för andra, tredje eller sjunde gången på bara några månader stanna hemma från jobbet även när det bara kittlar lite i halsen. Som myndigheterna ändå fortsätter att rekommendera.

Att kalla en kamp för slopad karens, för i alla fall ett urval yrkesgrupper, för ”lättsinne” är inget annat än klassförakt.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.