Klenell om mordet på Einár: ”Det gör mig så oerhört sorgsen”

Krönikor
PUBLICERAD:
Den prisbelönte rapparen Einár sköts till döds på torsdagskvällen i Stockholm.
Foto: Adam Ihse/TT
Rapparen Einár blev, nitton år gammal, ännu ett offer för den epidemi av skjutningar som drabbat landet. Tidigare i veckan var det en småbarnsfar. Innan dess en polis i Göteborg. Ett oskyldigt barn. Listan känns oändlig. Namnen allt anonymare.

Jag har kommit på mig själv med att ha fått allt svårare att skriva under året. Allt känns så futtigt i förhållande till skjutningarna. Gängkriminaliteten är heller inte en fråga där jag känner mig tvärsäker.

I stället har jag försökt bilda mig en uppfattning. Boken Tills alla dör av Diamant Salihu gav mig en insikt i hur gängen fungerar och kopplingen till ett samhälle som håller på att överge förorterna. Där fria skolval gör att de studievana barnen lämnar förortsskolorna för innerstan. Hur myndigheter och tjänstemän flyttar när styre och service centraliseras och effektiviseras. Hur sociala instanser och kommunal skola utsätts för effektiviseringskrav som sakta men säkert gröper ur dem. Och kvar blir de som valdes bort. Och i det uppstår lätt andra strukturer och tillhörigheter.

Jag tänker på hur lätt våldsspiraler uppstår bland unga män. Minns tillbaka till somrarna i Sunne när jag var tonåring och misshandel blivit trendigt bland mina jämnåriga. Våldet blev grövre med tiden och systematiserades. En gick fram och muckade gräl. När första slaget kom flög alla på den provocerade och spöade honom. Jag var själv aldrig med i det där, men sa aldrig heller stopp. Minns både obehagskänslan av att se det som pågick, men också attraktionen i det våldsamma maktutövandet.

Tända ljus och blommor i närheten av platsen där artisten Einár sköts till döds i Hammarby sjöstad på torsdagskvällen.
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Vi var tonårskillar, utan konsekvenstänk. Några i umgängeskretsen blev kriminella, någon dog i en överdos, de flesta gick bara vidare i livet. Så var det att växa upp i ett litet samhälle.

I Vapensmederna av journalisterna Mathias Ståhle och Jani Pirttisalo Sallinen läser jag om hur vapnen tar sig in i Sverige från EU-länder med liberalare vapenlagar än våra. Ofta replikor eller pluggade original som med enkel modifiering görs skarpa. Automatvapen som används vid flera skjutningar tycks ha inhandlats i Slovakien och sedan smugglats in i landet. En cynisk industri där ingen vill ta något ansvar. Inflödet är större än jag kunnat tro.

Det är vapnen som sedan sätts i händerna på unga pojkar. Kanske är det inte ens jämförbart med mina minnen från Sunne. Det var strax före svångremsåren på nittiotalet. Vi hade allt och ändå fanns våldet där.

Samtidigt görs idag självsäkert utspel på utspel av en politisk klass som skickligt formulerar problem utan att erbjuda några lösningar. Verkliga resurser till socialtjänst, fritidsgårdar, skola, polis, tull är för långsiktigt, tråkigt och dyrt.

Sådana investeringar vill ingen idag höra om hur nödvändiga de än är.

En tidigare polis som kandiderar till moderat riksdagsledamot pratar självsäkert i sin youtubekampanjfilm. Säger att vi inte längre kan beskriva vårt samhälle som en konflikt mellan klasser utan om mellan ”de som gör rätt för sig och de som inte gör det”. Han målar upp ett utopiskt Sverige, med skötsamma ungdomar och respekt för ordningsmakten. Hur han rent praktiskt ska genomföra sin vision är oklart. De faktiska politiska lösningarna är frånvarande. Förmodligen har han ingen aning. Kvar finns bara en konflikt mellan de hederliga och de ohederliga målad med allt bredare penseldrag.

Det får, om något, samhället att lösas upp och populismen att eskalera.

Ännu en ung människa har gått bort. Och vad jag ser är att de som håller på att rita om landet från grunden är några beväpnade tonårskillar som dödar varandra. Det gör mig så oerhört sorgsen.

För övrigt...

... Kan väl ingen ha missat derbyt i Örebro på måndag? Det ryktas om 1800 biljetter sålda på bortaläktaren. Det här kan bli en av de verkligt stora upplevelserna man får vara med om som Degerforssupporter. Får inte missas.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.