SVT:s Uppdrag granskning tar denna vecka upp den kritiska situationen för ålen. En av nyckelpersonerna: professor Olle Calles på Karlstads universitet.
– Ålen är fortsatt akut hotad – men det finns lite hopp vad gäller naturligt invandrade ålyngel, menar han.
Det var kring 2007-2008 som strålkastarljuset riktades rejält mot ålen, då EU satte krav på alla medlemsnationer att försöka rädda ålen.
Vid det laget hade ålpopulationen i Europa minskat med minst 95 procent, främst på grund av utbyggnaden av vattenkraft. Ålarna fastnar i turbinerna på väg sin väg ut till öppet vatten och sitt lekområde i Sargassohavet.
– Det togs fram ganska ambitiösa ålförvaltningsplaner, och en hel del åtgärder har kommit till under åren: man har begränsat ålfisket, börjat sätta ut ålyngel och gjort en del förbipassager vid kraftverk. Men när vi kartlagt hur mycket kraft och resurser kraftbolagen lägger ned uppstår frågor, konstaterar Uppdrag gransknings reporter Sven Bergman.
Han ger ett konkret exempel: när Vattenkraft förra året hade ett mindre framgångsrikt år drogs delar av finansieringen till projektet ”Krafttag ål” in.
– Deras vinst blev ”bara” åtta miljarder, så då lades ett generellt sparbeting. Som även gick ut över ålåtgärderna. Det handlade om mellan en och två miljoner kronor som hade betytt mycket för det projektet. Det ska sättas i relation till ålfisket, som för några år sedan begränsades mycket hårt. De som jobbar med det fisket, ofta små ensamföretagare, har fått försaka väldigt mycket, menar Bergman.
I programmet tas fler exempel upp, och professor Olle Calles på Karlstads universitet intervjuas i egenskap av expert. Han har i många år forskat bland annat på ålen som en så kallad ”paraplyart”.
– Ja, ålen kan beskrivas som en indikator på ekosystemet i våra vatten, och på hur människan påverkat det. Just ålen är extra speciell eftersom den inte kan odlas, de måste ta sig ut till sitt lekområde i Atlanten – och därmed fastnar de ofta i vattenkraftverkens turbiner.
Enligt Calles har ålförvaltningsplanen under det dryga senaste decenniet gjort lite skillnad. Trenden har vänt något uppåt vad gäller naturligt invandrade ålyngel, men det är fortsatt på låga nivåer.
– För 13-14 år sedan fanns det inte en enda förbipassage för ålarna att ta sig genom kraftverken, i dag finns det på en procent av kraftverken. Vilket är bättre än inget, men visst kan man tycka att det går lite för sakta. Ålen är fortfarande en akut hotad art. Att frågan uppmärksammas är på så sätt positivt.