Pappan om sonens försvinnande: ”Tror inte vi får ett svar”

Ett decennium av sorg och saknad • Sågs senast i Norge • Pappan: ”Kommer inte få något svar”

Sedan mitten av september 2018 hänger en liten minnesplakett med Niklas Jonssons födelse- och dödsdatum i metallträdet vid minneslunden på Tomtberga kyrkogård i Huddinge. Född 19 augusti 1984, död 20 oktober 2011.
Någon kropp att begrava finns inte. Niklas Jonsson är alltjämt försvunnen, så gott som utan ett spår.
På onsdagen har det gått tio år sedan Karlstadsstudenten försvann.

På torsdagsmorgonen den 20 oktober 2011 lämnade den då 27-årige Niklas Jonsson sin lägenhet på Jakthornsgatan på Kronoparken i Karlstad. Han cyklade de knappa sju kilometrarna till Karlstad centralstation där han klev ombord på ett tåg med slutstation Oslo.

Fem dagar senare ringde telefonen i hans föräldrahem i Huddinge utanför Stockholm. Niklas var anmäld försvunnen av en vän som inte hade fått tag på honom och nu undrade polisen om Niklas hade åkt hem till Stockholm.

– Men det hade han ju inte gjort. Det var väldigt chockartat, vi hade en bra kontakt med varandra. Vi pratade kanske inte dagligen men i alla fall varannan eller var tredje dag. Om han skulle han ha stuckit iväg någonstans, exempelvis till Norge för att jobba, så är jag övertygad om att han skulle ha sagt det till oss. Vi visste inte riktigt var vi skulle ta vägen efter det där, säger Niklas pappa Rolf Jonsson.

Niklas Jonsson flyttade till Karlstad 2008 – tre år senare lämnade han sin lägenhet för sista gången. | Privat

Det sista spåret av Niklas är från den gamla Svinesundsbron mellan Norge och Sverige. På den svenska sidan finns en butik som håller öppet till 21.00 och det var strax innan stängning som någon hade sett Niklas. Det är det sista spåret efter 27-åringen.

– Polisen vet att han hade cykeln med sig på tåget från Karlstad och man vet att han hämtade pengar på en bankomat i Oslo. Sen tog han tåget från Oslo till Halden och där vet man att han åt mat på en restaurang på kvällen, säger Rolf Jonsson.

Hur han sen tog sig till det svenska brofästet vet man inte. Kanske hade han cykeln med sig, kanske åkte han buss eller så tog han sig dit till fots.

– Någon hade tyckt att han såg lite frusen ut exempelvis och ja, det var ju mitten av oktober så det var nog inte så varmt.


Niklas Jonsson föddes i augusti 1984 och växte upp med sina föräldrar i en villa i Huddinge söder om Stockholm. Han beskrivs som en social och snäll person.

– Han var social och han pratade mycket med folk. Han var väldigt snäll. Han var också lite tillbakadragen, ibland ville han vara lite för sig själv, men det är ju många som är så, berättar Rolf Jonsson.

Som ung var Niklas sportintresserad - med en pappa som var, och fortfarande är, intensiv supporter av Djurgårdens IF föll det sig naturligt att sonen testade på både fotboll och hockey.

– Vi bor ju bara några kilometer från hallen där Huddinge tränar och spelar så det föll sig väl rätt naturligt. Men han slutade rätt tidigt, både med fotbollen och hockeyn. Det gick väl inte jättebra och han tyckte nog inte det var särskilt kul.

Niklas föräldrar Rolf och Elisabet på Tomtberga kyrkogård i Huddinge. | Severus Tenenbaum

Istället skiftades fokus till djur och natur och efter studenten så sökte Niklas sig till Stockholms universitet för en vidareutbildning.

– Han kom in på någon naturlinje på Stockholms universitet och han gick där i två år men han trivdes aldrig riktigt. Samtidigt, när han gick de olika kurserna, så var det någon av kurserna som handlade om GIS och det fick han upp intresset för. Då började han istället söka efter program som var mer inriktade på GIS.

GIS, en förkortning för geografiskt informationssystem, kan kortfattat beskrivas som ett system samlar in, lagrar, analyserar och presenterar geografiska data (mer om det här) och intresset för detta ledde snart Niklas vidare till Värmland och Karlstad. 2008 gick flyttlasset och in flyttade den då 24-årige Niklas på Jakthornsgatan, en av gatorna på Kronoparken dit många studenter söker sig.

– Efter ett långt övervägande så bestämde han sig för att hoppa av universitetet i Stockholm och då istället gå det här treåriga programmet i Karlstad. Han tyckte inte att det gjorde så mycket att det skulle ta lite mer tid utan han såg det som att det var bättre att göra något man trivdes med.

Första året gick bra, andra året likaså men under det tredje året märkte familjen och omgivningen att det började skava lite kring utbildningen.

– Han trivdes i vart fall den första tiden. Jag tror att det var skönt för honom att komma hemifrån och att få sköta sig själv utan att ha föräldrarna inpå. Vi var där och hälsade på i lägenheten några gånger och han åkte hem hit under somrarna och vi uppfattade aldrig att det var något som var fel. Däremot, när han började tredje året, så märkte vi kanske att han hade svårt för vissa tentor. När han hade gått färdigt programmet så saknade han några godkända resultat för att han skulle få ta examen så han sa att han skulle bo kvar i Karlstad ett tag till och ta ikapp tentorna, säger Rolf Jonsson.

”Social, snäll och tillbakadragen” – Rolf Jonsson om sonen Niklas. | Privat

Niklas skulle ha tagit examen i juni 2011 men istället blev han alltså kvar även efter sommaren. Men innan dess väntade bland annat en semester i Dalarna med familjen.

– Allting var precis som vanligt under semestern. Niklas hade börjat springa en del under tiden i Karlstad och den här sommaren hade han bokat in sig på Midnattsloppet i Stockholm. Tyvärr hade han problem med en fot i den vevan så han kunde inte springa men då anmälde han sig till Midnattsloppet i Göteborg någon vecka senare.

När semestern i Dalarna var över så tog Niklas alltså tåget till Göteborg för att genomföra loppet. Därefter åkte han vidare mot Karlstad och höstterminen 2011.

– Det var sista gången vi såg honom, då innan han lämnade för Göteborg.


Polisen i Karlstad utredde tidigt försvinnande som ett misstänkt mord. Inte nödvändigtvis för att de anade att Niklas hade blivit mördad utan mer som ett knep för att få ytterligare lite fler resurser till sitt förfogande.

Inledningsvis söktes Niklas i närområdet – uppgifter om att han gillade att vara i skog och mark togs på stort allvar och skogsområdena i Kronoparkstrakten genomsöktes men utan något resultat.

Samtidigt som polisen utredde försvinnandet sökte föräldrarna svar bland Niklas vänner. På plats i Karlstad lyckades de få kontakt med flera vänner och träffade också dessa.

– Vi försökte höra med dem om de hade fått en annan bild av Niklas än den vi hade men det visade sig att deras bild av honom inte var annorlunda än den vi hade hemifrån. Det var fint att få träffa dem och de berättade för oss om hur han var som skolkamrat.

Där fick de också lite mer information om hur hans tredje år på Karlstads universitet hade gått. En av klasskamraterna förklarade hur hon hade upplevt Niklas som frånvarande under den sista tiden.

– Han gjorde ett examensjobb med en tjej och det verkade på henne som att hon fick göra det mesta arbetet. Det fanns också tillfällen när han inte ens dök upp i skolan, han kom aldrig till föreläsningarna, berättar Rolf Jonsson.

Nu har vi väl förlikat oss med att det är så här det är – pappa Rolf

Det säger kanske ingenting om någonting men det kan också ge en inblick i att allting inte var som det skulle.

– Om du frågar mig, om han nu tog sitt eget liv, vad det var som var orsaken till det så, ja… Han klarade inte examinationen och han blev inte klar med sin utbildning. Han kände då kanske att han inte klarade av det och han kände sig kanske ensam. Han träffade ingen tjej och saknade kanske den där partnern. Men allt det här har kommit fram efteråt när vi har pratat med folk i hans närhet, det var ingenting vi märkte av under tiden som han bodde i Karlstad.

Någon psykisk ohälsa var heller ingenting som Niklas hade pratat om med sina vänner.

– Det fanns inga såna tendenser alls. Det har vi ju funderat på efteråt och vi försöker hitta sånt som vi kanske inte såg innan men nej… Vi märkte inga tendenser till något dåligt mående.


Tio år efter försvinnandet pågår inte längre någon aktiv eftersökning av Niklas. Polisarbetet går på sparlåga även om ärendet fortfarande är öppet. Kontakten mellan hans föräldrar och polisen i Karlstad har gått från att vara daglig till någon gång i veckan, till någon gång varannan vecka och senare till någon gång i månaden. Nu hörs de av närhelst föräldrarna får höra om att det har hittats kvarlevor någonstans i området kring västkusten.

– Nu senast var det en båt som hade trålat upp kvarlevor utanför Lysekil så då ringde jag han som har hand om fallet. Han kontaktade polisen i Göteborg för att få veta mer men det visade sig att det var en annan person, säger Rolf Jonsson.

Bara knappt två veckor innan Niklas försvann hände samma sak med en annan man, något längre söderut. Regissören Daniel Lind Lagerlöf tros ha fallit från klippor längs med kusten utanför Tanumshede i början av oktober 2011. Inte heller han har återfunnits.

– Det händer ju att folk försvinner på det sättet, andra försvinner från färjor och så där. Men när det skrivs om upphittade kvarlevor så reagerar vi ju.

Tio år har gått sedan Rolfs och Elisabets son Niklas försvann. Sista spåren är ett vittne som ska ha sett Niklas vid Svinesundsbron. | Severus Tenenbaum

I början mer, nu mer sällan. Framför allt om det är kvarlevor som hittats längre inåt land.

– Ser vi att de hittat något bortåt västkusten så känns det inte så bra. Samtidigt vore det ju skönt att få en lösning hellre än att gå och fundera i olika banor.

Men han är kluven kring det, pappa Rolf. Tio år är lång tid och efter flera år händer det att man vänjer sig.

– Nu när det har gått så pass lång tid så händer det att jag tänker: Vill jag att han hittas? Jag pratade med någon i början, bara något halvår efter försvinnandet, som frågade mig om jag kunde ställa in mig på att leva med ovissheten. Jag förstod inte då, det kunde ju inte vara så här för alltid. Men det kanske är så och nu har vi väl förlikat oss med att det är så här det är.


2005 öppnade en ny bro över Svinesund som fick ta över namnet Svinesundsbron. Den tidigare bron heter samma men med prefixet “gamla”. Den gamla Svinesundsbron är som högst 65 meter över sundet och spänner 420 meter mellan de båda länderna och det var alltså där som Niklas Jonsson senast sågs i livet.

– Vi har haft många diskussioner inom familjen och alla har ju haft sina teorier och idéer. Han kan ha blivit utsatt för ett brott, det kan ha varit en olycka eller så kan han ha begått självmord. Det är de tre scenarierna vi tänker oss.

Jag tror inte att vi någonsin kommer att få ett svar – Rolf

Det har också visat sig att det funnits en tidigare, mer eller mindre okänd, koppling mellan Niklas Jonsson och bron över Svinesund.

– När han gick på Stockholms universitet så hände det att de åkte på olika utflykter för att göra lite forskning, det handlade ju mycket om natur, om mark och om sten, och vid en av de här utflykterna hade de varit just i närheten av den här bron. De bodde en vecka i närområdet så han hade ju koll på bron sedan innan.

Just anledningen till varför han skulle fara bort från Karlstad, över till Norge och sedan över sundet för att sedan försvinna var också en gåta inledningsvis.

– Jag tror fortfarande att det handlar om självmord. Jag tror att han satt på nätet och sökte runt och visste hur det såg ut runt gamla Svinesundsbron. Man har också hittat andra sökningar, om nordnorska Narvik, men längre än så kom polisen inte med de ledtrådarna.


Fem år efter försvinnandet lyftes frågan om att dödförklara Niklas. Familjen valde, av olika anledningar, att vänta ytterligare ett par år.

– Tiden gick och vi hade inte bråttom men till slut landade vi ändå i att det var det bästa att göra, säger Rolf Jonsson.

Den närmaste familjen reste också till den gamla Svinesundsbron. En lång resa som slutade på mitten av bron över sundet när Niklas pappa, Niklas mamma och Niklas lillasyster i juli 2018 tillsammans gick ut på bron.

Den 7 september samma år samlades släkt och vänner för att ta ett gemensamt farväl av Niklas. Då fick familjen också den minnesskylt som nu sitter uppe i asklunden på Tomtberga kyrkogård.

– Nu har vi i alla fall ett ställe att gå till, någonstans där vi kan sätta ner ett ljus eller plantera blommor. Det betyder mycket för oss, för nu har vi i alla fall en “grav” att gå till. Det hade vi inte innan.

Efter många år fick familjen till slut en egen plats att sörja på. Vid minneslunden på Tomtberga kyrkogård i Huddinge hänger en minnesplakett dit familjen ofta går för att minnas. | Severus Tenenbaum

Dit kommer de också gå den 20 oktober i år, precis som de har gjort de tidigare årsdagarna och de tidigare födelsedagarna.

– Vi kommer inte att ha något särskilt med släkt och vänner utan vi kommer, vi tre alltså, ha något eget för att minnas. Vi går ner till den här minnesplatsen förstås och vi kommer skriva lite på den digitala minnesplatsen. Det känns som sagt skönt att ha den platsen att kunna gå till.

Tio år är en lång tid. Tio år är 3 650 dagar fulla av frågor - en konstant ovisshet för mamman, pappan och systern.

– Jag har svårt att tro att vi kommer få något svar. Det har gått för lång tid. Jag tror att om vi ska få ett svar så måste kroppen hittas, jag har svårt att tro att någon människa ska kliva fram och säga att den vet vad som har hänt så… Nej, jag tror inte att vi någonsin kommer att få ett svar, säger Rolf Jonsson.

Niklas Jonsson blev 27 år gammal.


Hit kan du vända dig om du mår dåligt

• Jourhavande medmänniska 08 702 16 80

• Bris – Barnens rätt i samhället för dig under 18 år på telefonnummer 116 111 eller chatta på bris.se

• Självmordslinjen tillgänglig via chatt och telefon 90 101

• Hjälplinjen på telefon 0771-22 00 60

• Riksförbundet SPES - SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd, 020-18 18 00 kl 19-22 kvällstid

• Vårdguiden 1177, ring telefonnummer 1177 om du behöver hjälp med var du kan söka vård

Publicerad: