Sofia Wretling: ”(H)järnbrist – vem har inte det?”

Krönikor
PUBLICERAD:
Hur fyller man på sina ”hjärndepåer” efter pandemin? Sofia Wretling rekommenderar en behandling i kulturens tecken.
Foto: Christine Olsson/TT
Jag hamnade på akuten i helgen med vår tonåring.

Det visade sig att hon hade väldigt låga blodvärden, på grund av järnbrist. Vilket i och för sig är vanligt i hennes ålder, speciellt som kvinna och dessutom vegetarian. Ordinationen blev påfyllning av järndepåer samt vila. Men ni vet hur det är när en befinner sig på akuten, då blir ju allt lite mer allvarligt och messandet fram och tillbaka i familjetråden blev därför intensiv och med jämna mellanrum kom det även sms från lillasyster: När kommer ni hem?

Väl hemma igen satte vi oss ner vid köksbordet och pratade igenom vikten av varierad kost, tillskott och sömn för att fortsatt hålla järndepåerna på en bra nivå. Och, vilken tur det faktiskt var att vi tog vår lätt överdramatiska tonårstjej på allvar och bokade den där tiden på vårdcentralen!

När jag senare skulle säga godnatt till lillasyster hade hon såklart funderingar kring det som hänt och som pre-tonåring, även tankar kring hur hon själv kunde undvika att få järnbrist.

”Är det ärftligt mamma?” frågade hon och tittade oroligt på mig medan hon kröp ner under täcket. ”Nej, såklart det inte är!” svarade jag och satte mig på sängkanten. Jag drog undan lite hår i hennes ansikte och fortsatte: ”Du behöver inte oroa dig och skulle du få järnbrist kommer du märka det”. Jag pussade henne på pannan och släckte sänglampan. På väg ut viskade hon: ”Men mamma, hur märker jag att hjärnan inte längre fungerar? Där och då förstod jag att hon under hela kvällen gått och varit orolig för att storasyster har HJÄRNbrist!

Och vem har inte det?!

Jag kan själv uppleva en akut hjärnbrist (järnbrist har jag inte, kollade upp det för inte så länge sedan). Efter ett och ett halvt år av ofrivillig karantän från allt vad intryck och stimulans heter, har jag nu ett stort behov av att trimma mina synapser med kulturella upplevelser så att hjärnan inte skrumpnar ihop till ett litet torrt russin.

Så klart har jag läst en och annan bok, lyssnat på poddar, plöjt serier och haft Håkan Hellström på repeat i högtalarna under pandemin, men nu pratar jag IRL (i verkliga livet) och tillsammans med andra människor. Förutom att äta bra, lägga tid på träning och få en god natts sömn som vid järnbrist, har jag nu en enorm längtan efter att stimulera mitt viktigaste organ med kreativa och sociala sammanhang.

Men hur fyller en på sina hjärndepåer då?

Tänk bara att få gå på en Ullevikonsert och trängas med en massa andra svettiga Håkan-fans utan att se ett dyft, för att Sveriges längsta män alltid ställer sig just framför lilla mig. Men vad gör väl det? Frisättningen av endorfiner skulle hur som helst göra mig helt överlycklig.

Eller tänk att peppad och förväntansfull sätta sig på första raden på en teaterpremiär och efter en kvart in i föreställningen inse att en inte fattar någonting av handlingen. Men det skulle åtminstone få mina ”må gott hormoner” att skjuta i höjden och jag skulle i alla fall ha något att prata om i fikarummet.

Det har länge stått klart att musik, konst, teater och dans samt utövande av dessa konstformer har stor betydelse för utveckling av socialt samspel, kreativitet och motivation.

Så om anemi kan göra en svag, trött, grinig och blek, har bristen på upplevelser i alla fall påverkat mig både kroppsligt och själsligt och gett mig kulturell hjärnbrist. Dags att fylla på depåerna!

PS.

Att en blir smart av att lyssna på klassisk musik är ett vedertaget faktum. Lyllo mig då som fick uppleva Wermland Operas enaktare Pajazzo och Gianni Schicchi sittandes i röd sammetsstol i helgen, underbart. Och när Ole Alexander Bang framförde operaarian ”Skratta Pajazzo” hör jag mig själv jubla högt i den annars tysta salongen. Snacka om att fylla på hjärndepåerna!

Ole Aleksander Bang som Canio i Wermland Operas uppsättning av ”Pajazzo”.
Foto: Lisa Olaison

Fakta om...

...blodbrist: Blodbrist på grund av för lite järn är vanligt och kan göra att du känner dig trött och orkeslös. Den vanligaste orsaken till blodbristen är att du har förlorat blod. Det kan till exempel vara vid mens eller om du har en sjukdom i magsäcken eller tarmen som ger blödningar. Det kan också bero på att du inte kan ta upp järn från maten

Järnbrist innebär att kroppen har brist på järn. Järnbrist är enligt WHO det vanligaste bristtillståndet i världen efter proteinbrist. Mer än två miljarder (!!) människor i världen beräknas lida av järnbristanemi.

...hjärnan: Hjärnan är inblandad i det mesta vi gör, känner och upplever. Det är den som ger oss vår personlighet och våra känslor. Det är hjärnan som gör att vi har ett medvetande, att vi kan tänka och att vi kan minnas. ”Hjärnan är läcker!” som neuropsykologen Göran Horneman sa på en föreläsning jag var på för många år sedan. Å ja, det är den verkligen!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.