LEDARE: ”Geggig pasta” – äh, ungar äter väl när de är hungriga?

Ledare
PUBLICERAD:
Att utbudet i skolbespisningen är större i dag än förr är ensidigt positivt.
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
Nej, skolmatsalen är inte en à la carte-restaurang, men det betyder ändå inte att det är oviktigt att maten tilltalar så många elever som möjligt.

VF skriver i dagarna om hur de omfattande besparingarna inom skolköken på Hammarö som infördes i vintras, fått en rad oönskade – om än rätt förutsägbara – konsekvenser.

För det visar sig att det inte helt smärtfritt går att göra sig av med flera tjänster, bara servera en rätt i stället för två till lunch, minska salladsbuffén och låta ungarna dricka vatten i stället för mjölk en dag i veckan.

Inte nog med att personalen inte mår bra, känner sig stressade och uppenbarligen inte har tid för alla arbetsuppgifter – som att försäkra sig om att inte råka matförgifta lunchätarna, har försämringen inneburit att barnen inte äter tillräckligt. Båda bieffekter dåliga nog för att få servicenämnden att äska pengar för att backa bandet till hur det såg ut tidigare.

Skolmat är ett ämne som ofta leder till tuffa debatter och upprörda känslor. Är det inte för att köket försöker servera mer köttfri mat och vissa föräldrar klagar, så är det att köket försöker piffa upp matsedeln med onödigt innovativa rätter – hej hej ”tacofiskgratäng”.

Föräldrar och barn upprörs över för korta lunchraster, alldeles för stökiga lunchraster eller att lunchen serveras för tidigt under skoldagen för att barnen ska klara sig hela dagen.

Det är tjafs om för vad som krävs för att man ska kunna kräva specialkost som i vissa kommuner och skolor plötsligt utgör så mycket som var femte serverad portion – tyvärr inte helt sällan på rent fixa idéer. Att många olika anpassningar leder inte bara till höga kostnader, det innebär ju även ökad risk att de med riktiga Det leder till både otroligt höga kostnader men också till ökad risk att de med faktiska allergier råkar få fel mat.

Och till allt detta kommer förstås det obligatoriska gnället från vissa om kräsna barn som äter om de är hungriga eller helt enkelt får vara utan och att det minsann var annorlunda förr.

Det är sant. Vi är i dag långt från skolmaten för 30-35 år sedan när det verkligen aldrig serverades mer än en rätt per dag, utan finesser, som lassades upp på tallriken av en mattant – och det var det eller en knäckemacka med smör och ett glas mjölk som gällde.

På Hammarö klagar man på geggig pasta efter neddragningarna i skolköket.
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

Att skolbespisningar numer nästan alltid erbjuder flera olika rätter och dessutom ett salladsbord som torde göra det möjligt att pussla ihop en näringsrik måltid även dagarna inget annat faller i smaken är så mycket bättre.

Det är inte en eftergift till ”kräsna” ungar utan en fullt rimlig utveckling när vi vet att barn och ungdomar behöver riktig mat för att kunna ta till sig av utbildningen. När vi vet att det alltid lönar sig med bra mat.

Nog sitter det väl föräldrar i Hammarös kommunstyrelse också som har förstahandskunskap om vad konsekvensen av hungriga barn är?

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.