Publicering av Vilks rondellhund inget lätt beslut

Krönikor
PUBLICERAD:
VF:s chefredaktör Morgan Schmidt skriver om Vilks död och den omtalade rondellhunden.
Foto: Ida Myrin
Lars Vilks fick inte det stöd han förtjänade. Den ståndpunkten har många kommit fram till efter hans plötsliga död. Men det är lätt att förstå varför många tvekade.

Att stå upp för yttrandefriheten är en självklarhet för de flesta publicister. Av den anledningen borde alla landets tidningar ha fyllts av bilder på Vilks omtalade rondellhund och han borde ha fått ett massivt stöd från hela etablissemanget.

Ett till synes enkelt ställningstagande, men saker sker ju alltid i en kontext och det kanske kan vara anledningen till att stödet uteblev. För av många sågs nog rondellhunden och de tidigare Muhammedkarikatyrerna i Jyllandsposten som en spark nedåt, mot en mindre resursstark grupp i samhället, snarare än mot mullor i Iran eller jihadistiska grupper i Mellanöstern.

Då blev det problematiskt, gissar jag, för att medvetet kränka utsatta grupper är ingen ädel handling i yttrandefrihetens namn. Att stå upp mot inskränkningar av yttrandefriheten är det däremot i högsta grad.

Att det sedan även fanns betydande risker förenade med ett beslut att publicera Vilks konstverk spelade säkert också en avgörande roll, liksom risken för att man genom ett publiceringsbeslut skulle gå armkrok med öppet rasistiska strömningar. Ett genuint svårt beslut.

Vad jag själv i egenskap av ansvarig utgivare skulle ha gjort? Fan vet, men jag hade garanterat legat sömnlös över det, oavsett vad jag hade landat i.

Så här jobbar Värmlands Folkblad med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.