LEDARE: EU har blivit en lönedumpningsmaskin

Ledare
PUBLICERAD:
A sign reading Sorry No Fuel is displayed at a petrol station in London, Monday, Oct. 4, 2021. British military personnel have begun delivering fuel to gas stations after a shortage of truck drivers disrupted supplies for more than a week, leading to long lines at the pumps as anxious drivers scrambled to fill their tanks. (AP Photo/Frank Augstein) FAS106
Foto: Frank Augstein
Om EU fortsätter bidra till lönedumpning, samtidigt som den brittiska arbetarklassen återfår arbetsvillkor och löner genom Brexit, blir det svenska EU-medlemskapet svårt att försvara.

I Storbritannien rasar en transportkris. Bensinstationer har slut på bränsle, restauranger har ingen mat, matbutiker får inga leveranser. Med våld och i stor förvirring bunkras det, som för ett världskrig. Orsakerna är flera, men klart är att Brexit tvingat hem ungefär 200 000 arbetare. Nu saknas de många tusen lågavlönade östeuropéer som försörjde landet med transporter.

Det är uppenbart att de rika EU-länderna gjort sig helt beroende av underbetald arbetskraft, under täckmanteln om fri rörlighet. I stället för att erbjuda bra villkor och löner till befolkningen, har de anställt arbetare från Östeuropa som utför jobbet för halva lönen, hela natten. EU blev på så vis en mycket effektiv, grundlagsstadgad lönedumpningsmaskin.

Krisen pågår fortfarande och premiärminister Boris Johnson agerar nu i panik. Men någon snabb lösning finns inte. Han har försökt korta processen för yrkeslicens. Antalet lagliga körtimmar har utökats. Regeringen har också delat ut tusentals nya arbetstillstånd för att EU-arbetarna ska komma tillbaka.

Det måste vara ödets ironi. Främlingshat var den glödande kärnan i Brexit. Samma politiker som blåste på detta, som vann ett mycket stort stöd på löftet om ett explosivt, närmast okontrollerat utträde ur EU, ska nu försöka locka tillbaka arbetarna bakvägen, skamset, utan att säga det högt. För att lösa den kris som detta löfte orsakat.

Samtidigt: det är inte troligt att Storbritannien återansluter sig till EU:s inre arbetsmarknad. På sikt kan vi vänta oss att brittiska löntagare återfår delar av sitt tidigare förhandlingsutrymme mot sina arbetsgivare. Som en följd av Brexit. Helt enkelt för att det inte är möjligt att anställa EU-medborgare till ett lägre pris.

Om det sker kommer frågan om vårt eget medlemskap troligen att aktualiseras, åtminstone i delar av det politiska Sverige, inte minst fackföreningsrörelsen. Varför ska Sverige fortsätta vara med i EU om det räcker med ett utträde för att bli av med lönedumpning och pressade arbetsvillkor?

Drömmen om ett enat Europa har levt sedan andra världskriget. Vi skulle bli jättekompisar, sluta döda varandra, samarbeta kring industriella frågor, skapa vissa karteller, slippa visa våra pass, studera i varandras länder, köpa vaccin tillsammans. Det är den positiva beskrivningen. Den är sann.

Den negativa beskrivningen är att EU successivt, ett fördrag i taget, gått från att vara ett fredligt samarbetsorgan till en marknadsliberal tvångströja. Den är också sann. Flera domstolsbeslut, till ytan juridiska men i egentligen mycket ideologiska, fastslår att EU:s medlemsländer ibland måste respektera marknaden före sin egen demokrati.

Marknadsintressena gjöts in i väggen, trycktes i lagböcker, gjordes till obegripliga formalia, allt för att skydda dem mot folkets invändningar, oavsett vilka nationella regeringar de valde. Sveriges välfärdssystem är på många sätt fastkedjat i marknadsmekanismer med hjälp av regleringar från EU. Den fria rörligheten av arbetskraft mellan fattiga och rika länder har skapat en rutinmässig lönedumpning.

Argumenten för att fortsätta vara en del av EU finns. Men medlemskapet avgörs inte av vaccinsamordnare utan ytterst av Sveriges befolkning. Om britterna nu inför öppen ridå får tillbaka sina arbetsvillkor och sina löner av att gå ur EU, kommer även vi behöva ta diskussionen. Ja, om inte EU får för sig att bli en institution för befolkningen, agera och strama åt reglerna för till exempel arbetsmarknaden, förstås.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.