Det råder högtidsstund för världslitteraturen, men också för den lokala. För exakt 40 år sedan bildades Karlstad bokcafé. Detta firas nu med en jubileumsbok full av bilder och berättelser.
– Vi ser kritiskt ljust på framtiden, säger Carlgöran Holm som varit med sedan starten.
De kallar den skrytbroschyren, och varför inte? Den långa lista med gästande namn som löper över såväl fram- som baksida på Karlstad bokcafés jubileumsutgåva är fascinerande.
– Det är alla program vi har haft, och det har vi använt oss av när vi försökt locka hit någon, säger Carlgöran Holm.
– När vi skickar den här förteckningen på alla författare och debattörer som har varit hos oss genom åren får vi ibland höra: "Va, har han varit här? Har hon varit här? Då måste jag komma", fortsätter han.
"Obrända biblioteket"
Vi sitter i "Obrända biblioteket" i Gjuteriets lokaler på Herrhagen. En skyddsplats för låneböcker som av olika anledningar sorterats ut för bränning. Carlgöran Holm, handbokbindaren Olof Myrin och Gjuteriets nyligen avlidne föreståndare Hans Olsson utvecklade idén, och 2005 hölls invigningen där bibliotekarien Hervor Svenonius "med en uppfordrande och välformulerad dikt manade till kamp för böckers bestående värde".
Nu finns chansen att bli Värmlands enda bokbindareBokcaféets nya minnesbok, som ska firas med festligheter på torsdagen, är full av sådana anekdoter.
– Inte varken tänkte eller visste vi, som var med och startade bokcaféet, att vi en gång skulle bli historia. Men nu är vi på något sätt det, och då tyckte vi att det var dags att göra en ordentlig skrift över verksamheten, säger Carlgöran Holm.
Utgångspunkten blev ett 20-tal kassar fulla av stenciler och flygblad, affischer och protokoll, årsredovisningar och årsberättelser.
– För vi upptäckte ju att det här med minnet, det är något relativt.
Skulle bli bokhandel
Som en frukt av 1970-talets vänstervåg var ambitionen till en början att starta en progressiv bokhandel i centrala Karlstad, "som ett alternativ till de kommersiella bokhandlarna". Det nya bokcaféet skulle även bli en träffpunkt med återkommande kulturella och politiska arrangemang.
Men någon bokhandel i ordets rätta mening blev aldrig Karlstad bokcafé, man fallerade gång på gång i jakten på en lämplig lokal. Några år in på 1980-talet nöjde man sig med att vara en kulturförening "med boken i centrum". Man skulle delta i tidens strömningar, spegla samhällsdebatten. Som Rigmor Lindelöf kanske bäst uttrycker det i minnesboken: "Bokcaféets styrelse har alltid fiskat i tidens vatten."
– Jag har tittat lite på hur tidsandan förändrats genom de här fyra decennierna, och hur dessa förändringar speglat sig i bokcaféets programutbud, säger hon.
– Under 1980-talet kan man se en tydlig vänsterinriktning bland programpunkterna, ord som marxism och socialism går som en rännil genom utbudet. Samhällsengagemanget som fanns inom vänstern i Värmland fick växa vidare i bokcaféet. Men sedan, från 1990-talet och framåt, finns inte de signalorden kvar överhuvudtaget.
Vem bör få Nobelpriset i litteratur?
Rigmor Lindelöf: "Fransyskan Annie Ernaux är en bra kandidat. Hon skriver så otroligt avskalat och enkelt och det är en konst. Hon är ju uppburen till tusen i Frankrike."
Carlgöran Holm: "Jag har under många år tippat på samma författare och någon gång ska väl kenyanske Ngũgĩ wa Thiong'o få det. Jag är oerhört fascinerad av hans böcker."
Lennart Wettmark: "Jag försöker desperat tänka efter här... Jag läser ju mest gamla böcker av författare som är döda sedan länge. Men jag tror i och för sig att Jon Fosse kan få det den här gången."
Olov Bergqvist: "Donna Tartt. Hon öppnar nya världar som man inte förväntar sig när man börjar läsa hennes romaner.”
Nina Björk och "Fittstim"
Berlinmurens fall, den borgerliga regeringen, privatiseringar och bolagiseringar. Nya omvälvande internationella och nationella händelser började prägla bokcaféets program och val av gäster.
– Under 1990-talet handlar mycket om yttrandefrihet och andra demokratifrågor. Om försvaret av den offentliga sektorn.
Och hösten 1996 kom Nina Björk med sin nyss utgivna bok "Under det rosa täcket". Rigmor Lindelöf, som mötte upp den unga författaren vid tåget, var som vanligt spänd på om det skulle komma tillräckligt med publik till Gjuteriet.
Föredraget, som Björk döpt till "Att vara kvinna är att gå på maskerad", blev en pangsuccé där kön med unga tjejer "ringlade genom hallen och ut på gatan".
Ett par år senare gästade "Fittstim"-skribenterna Belinda Olsson och Jonna Bergh bokcaféet, som den gången hölls på Värmlands museum. Även den gången var det fullsatt.
Vid andra tillfällen har det varit kärvare. Som när Göran Greider gjorde sitt första besök hos bokcaféet 1994.
– Vi var tolv personer på föredraget, inklusive oss arrangörer, säger Rigmor Lindelöf.
När Greider återvände fem år senare för att tala om Dan Andersson på Arenan var det istället smockfullt.
– Helt slutsålt. Jag kom själv inte in.
Werner Aspenström på Creole
Lennart Wettmark, precis som Carlgöran Holm "originalmedlem", understryker att man genom åren också haft många renodlat skönlitterära författare på bokcaféet. Från stora namn som Tomas Tranströmer och Elsie Johansson till lokala förmågor.
En höjdpunkt var när Werner Aspenström, centralgestalt bland fyrtiotalisterna, kom till Creole 1995.
– Där hade vi till och med eftersittning hemmavid. Det är ju också en aspekt av det här. Detta är en ideell verksamhet, vi har alltid drivits av ett engagemang, men vi får ju också så mycket ut av alla dessa personliga möten, säger Lennart Wettmark.
En rubrik i boken lyder "Publiken är föreställningen".
– Diskussionerna och samtalen efteråt har alltid varit väldigt utvecklande. Publikens roll i det hela tror jag är större i ett bokcafé än i många andra sammanhang där man bjuder in en författare eller samhällsdebattör, säger Carlgöran Holm.
Rigmor Lindelöf tar vid.
– Och ska det vara ett givande och roligt program är min erfarenhet att det är bäst att ta hit en författare. Ibland har vi haft gäster från universitetet som har skrivit någon jätteintressant avhandling, men då blir det mer av en föreläsning. En författare kan engagera på ett annat sätt.
Sedan FN:s klimatpanel IPCC:s alarmerande rapport 2006 har åtminstone ett dussintal program hos Karlstad bokcafé också kretsat kring klimatkrisen.
– Utan bokcaféet hade Karlstadsborna inte varit så välinformerade om klimatet, det kan man lugnt säga, hävdar Rigmor Lindelöf.
Måste föryngra sig
Hur ser då framtiden ut för Karlstad bokcafé?
– En av de stora utmaningarna ser du här, säger Carlgöran Holm och tar en konstpaus.
– Många av oss är 40-talister och hur det än är så kan vi inte hålla på hur länge som helst. Förr eller senare måste det till ett generationsskifte där några kan ta över den här grundläggande idén om att det är viktigt med samtal kring hur samhället utvecklas. Där vi alla får bolla idéer och lyssna på sådana som har tänkt.
Sista ordet i den nya jubileumsboken får bokcaféets nuvarande ordförande Andreas Öjehag-Pettersson, 42 år ung. Det är en insiktsfull och i grunden optimistisk utläggning med blicken framåt. Kanske mot ett 60-årsjubileum?
– Det är ingen tynande verksamhet, ekonomin går ihop och vi har haft bra med publik de senaste tio åren, säger Rigmor Lindelöf och utvecklar sitt resonemang.
– Krisen, i den mån det är någon kris, handlar snarare om hur vi i framtiden ska få folk att engagera sig i en ideell förening som Karlstad bokcafé. Gör moderna unga människor det?