Jag vill inte köra bil på kram-avstånd

Krönikor
PUBLICERAD:
”Krama varandra i trafiken” var Åke Catos och Sven Melanders uppmaning i skämtsamma tv-programmet ”Rattmuffen” på 1980-talet. I helgen kunde jag nästan ha gjort det. I en hastighet av sisådär 70 till 80 kilometer i timmen.

Två gånger om dessutom.

Först med lastbilschauffören som kom ikapp mig på 50-sträckan genom Frändefors i Dalsland och sedan låg några meter bakom och blinkade med helljuset och tutade trots att bilarna framför, varav en med släpkärra, uppenbarligen körde lite under hastighetsgränsen för att slippa vattenplaning i skyfallsregnet. Köra om gick inte heller, på grund av mötande trafik.

Andra kram-kandidaten var skåpbilsföraren som under min färd tillbaka till Värmland nästan nosade på min bagagelucka från Värmlandsbro till Segmon-motet och började blinka med helljuset när jag blinkade och svängde ut i omkörningsfilen på motorvägen. Trots att han befann sig bakom mig och på fel sida heldragen linje.

Jag vet inte varför de betedde sig så. Kanske hade de virat rattmuffen kring skallen så att hjärnkontoret gick varmt? Kanske behövde de verkligen en kram?

Men jag hade faktiskt inte alls hade lust att ge dem det. Trots att de ju nästan befann sig inom armlängds avstånd. Nä, snarare började jag fundera på om det finns något restlager av den där gamla klisterdekalen till bakrutan: ”Ligg gärna nära – men inte i trafiken!”

Så här jobbar Värmlands Folkblad med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.