Cecilia af Jochnick: ”Blir jag sämre behandlad för att jag är gammal?”

Krönikor
PUBLICERAD:
Hur stor politisk makt kommer personer över 65 att ha i framtiden?
Foto: Pontus Lundahl/TT
Var fjärde väljare är äldre än 65 år men bara 1,7 procent av riksdagens ledamöter var seniorer efter valet 2018. SPF:s ordförande Eva Eriksson hävdar att detta speglar ålderismen i samhället och att vi aldrig skulle acceptera att exempelvis kvinnor hade lika låg representation.

Blir jag sämre behandlad för att jag är gammal?

Jag har under sommaren deltagit i ett projekt som innebar en gruppresa där jag var den äldsta deltagaren, åldersspannet var mellan 24 och 68, där 68-åringen (jag) dessutom drogs med en betydande övervikt som påverkade allmäntillståndet. Om jag ska generalisera utifrån min upplevelse så upplevde jag mig inte ålderistiskt behandlad – mina åsikter värdesattes och verkade tas emot med samma allvar som exempelvis 24-åringens. Däremot togs det inte hänsyn till att jag inte är ung och spänstig, tiden är förbi när jag promenerar ledigt, arbetar arton timmar i sträck eller orkar med en bullrig miljö särskilt länge.

Först var det skämmigt, jag bet ihop och försökte hänga med… men det gick ju inte och eftersom ökad ålder också betyder förtjockat skinn på näsan röt jag väl litegrann och blängde argsint på ledningen. Och vips blev det en självklarhet att tant t. ex. skulle ha en stol när vi samlades för genomgångar eller liknande. Men då är jag ju bara 68 och kan ”ta för mig”…

I pensionärssammanhang är jag inte särskilt gammal. När jag nyligen gick med i en kör drog jag nog till och med ned medelåldern och ett av problemen när man ska tala om ”ålderism” är att en 65-70-åring i dag på det stora hela är på ett helt annat ställe fysiskt och psykiskt än en 80-90-åring.

Dessa fakta om åldrande och åldringar hämtar jag från Göteborgs universitet där man inrättat ”Age-cap”, Centrum för Åldrande och Hälsa. I presentationen läser jag följande:

”Antalet personer över 65 år kommer att tredubblas de närmaste decennierna. Allt fler och friskare äldre personer är en stor global framgång, men också en stor samhällsutmaning eftersom det bland annat innebär att fler pensionärer behöver försörjas och att antalet personer med demens kommer att öka.”

Nu ställs det krav på min lilla pensionärshjärna … om vi nu utgör en fjärdedel av väljarna kommer vi inom tre decennier att vara… nja, tredubblingen handlar om verkligt antal och måste jämföras med hur andra åldersgrupper ökar för att jag ska kunna utläsa hur stor politisk makt pensionärer kan tänkas ha 2050. Men kommer vi att använda den för att till exempel hantera klimatfrågan eller lösa frågan om hur integration måste utvecklas för att fungera?

Läser jag rapporterna från pensionärernas kongresser och riksmöten blir det inte så. Där anges de viktigaste frågorna vara pensionens storlek, kvalitén på vård och omsorg och bättre bostäder. Det låter ju inte som om ökad pensionärsrepresentation skulle rädda planeten, men jag bestämmer mig för att tänka på ett annat sätt – vad händer när en viss grupp får ökad representation och därmed mera makt? Jag hittar en kandidatuppsats vid Göteborgs universitet med titeln ”Vilken påverkan har kvinnlig politisk representation för utfallet av klimatpolitiken? En studie av hur andelen kvinnliga ledamöter påverkar svenska kommuners utsläpp av växthusgaser”.

Amanda Linell heter forskaren som undersökt om det finns något samband mellan antalet kvinnliga kommunfullmäktigeledamöter och en kommuns utsläpp av växthusgaser per invånare – hon har undersökt samtliga 290 kommuner.

Självklart tror jag genast att den här mjuka mänskliga kvinnligheten med helhetssyn skulle medföra att utsläppen minskar i kommuner med fler kvinnor i det politiska styret – men där bedrog jag mig! Finns det någon slutsats att dra är det snarare tvärtom – utsläppen har enligt studien ÖKAT aningen då fler kvinnor bestämmer. Forskarens förklaring är att det är andra faktorer som påverkar utsläppen mer än politikernas kön – till exempel arbetstillfällen och antal bilar, fler jobb ger i glesbygdskommuner bland annat fler bilar på vägarna = ökade utsläpp.

Så miljöeffekter är tydligen lite för brett för att man ska kunna utläsa effekter av könsfördelning trots att andra studier visar att kvinnor uttalar mer intresse för klimatfrågor och att de röstar mer åt vänster än män – men ”vänster” är ju på intet sätt en garant för bra klimatfrågelösningar.

Så vad ökad representation av äldre i riksdagen skulle betyda politiskt är svårspekulerat – men ändå kan jag argumentera för den för att makten bör spegla befolkningen. I riksdagen bör finnas mångfald – klassbakgrund, kön, ålder, geografiskt ursprung, sexuell tillhörighet, utbildningsnivå etcetera. Några reformerade fängelsekunder och nyktra alkoholister/narkomaner är inte heller helt fel… Det gör garanterat arbetet mer besvärligt och tungrott och kräver en ärlig vilja till helhetssyn. Fast vad gäller pensionärer kan de ju representera fler grupper – en lesbisk 72-årig skogstomte med en examen i industriell ekonomi ger kryss i många representationsboxar…

Och medan jag grubblat över detta har jag kommit på en ny yrkesgrupp kommunerna behöver för att klara den där tredubblingen av 65-plussare… men jag gör en cliff-hanger och spar den argumentationen till nästa krönika!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.