Det är skulpturernas år på den värmländska höstsalongen, där turen nu gått till Kristinehamns konstmuseum.
– Väldigt roligt att ha golvet så pass fyllt. Jag skulle tro att det är rekord, säger konstföreningens ordförande Stefan Norén, som också gläds åt alla nya bekantskaper.
– Salong är salong, säger Bo Jonzon och slår därmed, utan vidare krusiduller, huvudet på spiken.
Skulptören, grafikern och tidigare museimannen Jonzon har fått i uppdrag att hänga årets värmländska höstsalong och vill med detta säga: Det får spreta, ja det ligger i salongens själva natur att det ska spreta.
Att årets höstsalong är "öppen" bidrar kanske ytterligare till detta. Vid fjolårets slutna salong på Rackstadmuseet var samtliga utvalda konstnärer medlemmar i Värmlands konstnärsförbund. I år står nästan hälften av de medverkande utanför förbundet.
– En öppen salong är en väldig möjlighet för den som inte är etablerad att synas. Och det är viktigt, man måste börja någonstans, säger Elsa Hallbäck i Värmlands konstförening.
– Det blir även ett än större publikt intresse när det är öppen salong. Det är många mostrar och grannar som blir nyfikna, tillägger Lena Bonnevier, vice ordförande.
Höstsalongen 2021 i korthet
Värmlands konstförenings höstsalong öppnar nu på lördag och pågår sedan till och med den 21 november.
Årets omslagskonstnär är Kerstin Wessberg.
149 verk av 105 konstnärer visas i Panncentralens två stora salar. I ett mindre rum medverkar konstföreningens fyra stipendiater för 2021. Dessa är Annie Lindgren, Jonas Holmström, Erika Broman och Katrin Westman.
Av de 105 juryvalda konstnärerna ingår 58 i Värmlands konstnärsförbund. Den yngsta konstnären på årets salong är 19 år, den äldsta 84.
23 skulpturer finns med i år, där den tyngsta väger 600 kilo. Bildkonsten domineras av akryl, därefter olja. Tre videoverk visas, liksom 14 fotobaserade verk.
"Jag har förundrats"
I programbladet beskriver Göteborgskonstnären Carina Fihn, årets enväldiga jurykvinna, sina intryck.
"Under mina två dagars juryarbete har jag haft privilegiet att djupdyka i det värmländska konstlivet. Mer än 400 konstverk har jag granskat, om och om igen, och jag har förundrats över mångfalden av uttryck, tekniker och material och över skaparglädjen liksom allvaret i allt. Här finns stigarna i skogen, fälten och sjöarna, här finns hemma och borta, här finns färgen, formen, poesin och sångerna, här finns människorna och deras berättelser, här finns historia och samtid", skriver hon.
– Jurypersonen får ingen information om namnen bakom verken och det ska vara en person utan närmare relation till värmländsk konst. Därmed vet hon inte alls vilka namn hon väljer bort, det kan ju vara väldigt etablerade konstnärer i Värmland, men hon är helt fri i sin bedömning, säger Elsa Hallbäck.
Som tycker det är spännande när det dyker upp mindre konventionella tekniker i salongen. I år visas bland annat tre videoverk.
– Vi är glada att vi får med det, för det var något vi länge saknade i höstsalongen, säger Hallbäck.
Döende koraller
Vid sidan av de jurybedömda verken visas i ett enskilt rum konstföreningens årliga stipendiater. Iögonfallande är keramikern Annie Lindgrens döende korallrev i stengods och porslin.
– Det är alltid spännande när en konstnär gör inlägg i samtidsdebatten. Konsten behöver ju inte upplevas tung för det, det här är ju samtidigt vackert, säger Elsa Hallbäck.