Den första bärgningen av redaktionsbilen

Krönikor
PUBLICERAD:
Härom veckan upplevde jag den första bärgningen av min arbetsbil. Både jag och bilen klarade oss oskadda. Men det tog tid för bärgaren.

Det var när jag skulle träffa vindkraftsmotståndare i Kyrksten som jag blev osäker på om jag hade åkt för långt. Vid Käxsundet skulle jag vända och hittade en gräsäng med bred infart. Jag backade in på ängen och tyckte jag hade koll på var infarten var. Så var det uppenbarligen inte.

I stället hamnade jag i diket med bakändan av bilen. Diket var så brant att jag inte kunde köra upp igen med bilen. Det blev istället att kliva ur den och ringa vindkraftsmotståndarna. De hämtade upp mig och hade med draglina. De konstaterade snabbt att det inte gick att dra upp bilen utan att skada den.

De körde mig till Kyrksten, under tiden ringde jag efter en bärgare. Bärgaren började inte förrän 18.00 så då hann jag med god marginal genomföra intervjun. Klockan 16.30 var jag tillbaka på olycksplatsen.

Många ville hjälpa till när jag stod där och väntade. En bonde mitt emot hade en traktor men inte ens han vågade bärga den.

När väl bärgaren var på plats gick det snabbt. Han tog släpet till hjälp och drog upp bilen på den utan en repa. Klockan 19 kunde jag köra hem igen.

När jag berättade det för cheferna tyckte de synd om mig så jag kunde ta kompledigt den motsvarande tid det tagit.

Jag har varit nere i diket förut också med bilen, när det varit blixthalka, men tagit mig upp då utan bärgare.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.