Ett fall framåt – men mitt tvivel består

Krönikor
PUBLICERAD:
Jag har inte varit på allsvensk fotboll på Stora Valla sedan 1997. Nu är det nog hög tid.

Med Degerfors krisande form, en seger på elva matcher, är risken stor att jag bara har sex chanser kvar. Jag litar inte på att Degerfors klarar nytt kontrakt. Då måste något radikalt hända.

Inför sexpoängsmatcherna mot Mjällby (0-2), Kalmar (1-4) och Sirius (1-2) sade jag att Degerfors behövde minst fem poäng, inklusive en trea mot Mjällby, för att hålla sig på rätt sida om kvalstrecket. Rödvitt kammade noll.

Onsdagens förlust mot Djurgården var visserligen ett spelmässigt fall framåt, men det syns inte i tabellraden.

För att inte uppfattas som värsta dysterkvisten ska sägas att de häpnadsväckande felpassningarna på egen planhalva som spelarna gjorde sig skyldiga till under vårsäsongen är bortstädade. Gott så. En nykomling har inte råd med bjudmål.

Nu är det tafatta markeringsspelet i eget straffområde som irriterar mig mest. Djurgårdens segermål var för billigt. Tre Degerforsspelare ska kunna hindra en ensam motståndare från att komma till avslut.

Framåt saknar jag precisionen i passningarna. Det är alldeles för många avgörande passningsförsök i djupled. Om precisionen inte finns där lägg då en enkel passning till närmaste spelare. Använd även kanterna. Axel Lindahl är dokumenterat snabb på vänsterkanten och Erik Lindell har en bra inläggsfot från höger.

Att Nikola Djurdjic spräckt målnollan innebär förhoppningsvis ett lyft för nyförvärvet och Degerfors anfallsspel. I sina tre första matcher var han anmärkningsvärt osynlig.

Så här jobbar Värmlands Folkblad med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.