Sorg och saknad efter bonuspappa

Krönikor
PUBLICERAD:
För ett par veckor sedan fick vi en chock. Min bonuspappa gick plötsligt och oväntat bort.

Det känns fortfarande overkligt och svårt att begripa. Och mycket, mycket sorgligt. För mamma, min syster, mig, övrig släkt och vänner och bekanta.

Som skilsmässobarn har jag haft bonuspappa Owe med mig nästan hela livet, från mycket unga år. Det var till exempel han som en gång lärde mig knyta mina skor. Han hjälpte mig också med mina matteläxor och i vuxen ålder har jag fått hans hjälp med allt från flyttar till krånglande bilar.

Owe var militär och på fritiden jägare, orienterare och allmänt idrottsintresserad. Själv gjorde jag aldrig lumpen och har varit vegetarian i stort sett hela mitt vuxna liv. Men mitt goda lokalsinne och förmåga att läsa kartor tackar jag bonuspappa för. Och tack vare honom är jag också väldigt förtjust i att vara ute i naturen, plocka svamp eller bara gå omkring i skogen.

I höst hade jag hoppats att jag skulle bli bra på att plocka lingon också, med bonuspappas hjälp. För det var han en riktig expert på. Men nu blir det inte så. I stället blev det tomt.

Vi saknar dig Owe.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.