Sofia Wretling: Men vad är det som luktar?

Krönikor
PUBLICERAD:
Rädslan över att surströmmingsaftonen skapade tidningsrubriker var stor hos familjen Wretling.
Foto: Hasse Holmberg/TT
En gång om året brukar vi tillsammans med våra grannar ses för en surströmmingsafton.

Jag kan väl inte påstå att det är genom surströmmingen våra vägar i första hand korsas, det är mer genom barnen. Men det är ett samtalsämne som då och då kommer upp i gemensamma intressen som delikatesser och goda viner. Och visst kan en likna kunskapen om surströmming med finare viner, där olika årgångar och processer påverkar kvalité och smak. Och precis som med ett ostron krävs det både mod och likasinnade för att avnjuta specialiteten!

Ceremonin kring dessa norrländska konservburkar är enorm. Tänk att små sura fiskar kan ta så stor plats och påverka ett helt sällskap, inklusive barnen som går med klädnypor på nästippen. VEM öppnar? VAR ska vi öppna, inne, ute? Och VILKA säkerhetsrutiner har vi kring eventuell spadfontän?

När en ska öppna burken är det smart att vira in sig i en svart sopsäck, då risken att det sprutar surströmmingslag åt alla håll och kanter är väldigt stor. Jag lovar, det kan definitivt förstöra stämningen om det hamnar på finkläderna. Om en lutar burken lite så att luften liksom pyser ut, då minimeras risken att spadet exploderar på dina gäster. Eller varför inte dela ut sopsäckar till hela sällskapet och se det som en kul partygrej, kan ju vara praktiskt som haklapp när rätten ska inmundigas. Sen kommer den stora frågan, vart gör vi av spadet?

Men låt nu för guds skull inte den kraftfulla doften avskräcka dig, smaken ÄR faktiskt mildare. Fenor, ryggrad och inälvorna tar du bort men skinn och rom kan du äta. Ja, en kan likna tillställningen med en kräftskiva, där tillbehören och snapsen är nog så viktiga inslag och när det gäller serveringen finns det otaliga variationer. För min del nöjer jag mig gott med en tunnbrödsmacka med strömming, potatis och gräddfil men i år hade vi bjudit in ytterligare en surströmmingsgäst som lassade upp allt från pepparkakor till kimchi på bordet. Ja, jag är inte den som är den, tänkte jag och gick ”all in” och provade alla olika kombinationer. Men när vår nye gäst hällde upp ett stort glas mjölk och sedan tuggade i sig strömmingsklämman blandat med stora klunkar mjölk, satte jag stopp. Hela min kropp skrek: ”Det här kan inte vara nyttigt!” Om min mage ska ha en tillstymmelse att hantera den sura upplevelsen och återhämta sig under dom närmaste veckorna krävs det starkare dryck.

Allt gick bra, mätta och belåtna var ännu en surströmmingsskiva till ända. Men när jag nästa morgon med grusiga ögon, börjar skrolla Facebook på mobilen blir jag plötsligt iskall. På vår Grannsamverkanssida läser jag: ”Men vad är det som luktar????” med en efterföljande tråd av medhåll från den ena grannen efter den andre. Jag får panik och försökte minnas kvällens händelseförlopp. ”Vart gjorde vi av burkarna? Står dom fortfarande öppna med spadet kvar på baksidan av huset?” Jag kommer aldrig våga mig ut igen, tänker jag och drar täcket över huvudet. Jag tar upp mobilen igen, kollar tråden och möts av ett nytt inlägg länkat till NWT: ”Mystisk stank i Karlstad – här är anledningen.” Jag håller andan och fortsätter läsa: ”Under söndagsnatten och morgonen fick SOS alarm in flera samtal från Karlstadsområdet om dålig lukt, nu svarar Stora Ensos miljöchef på varför det luktar: ett läckage på pappersbruket i Skoghall.” Jag andas ut och tänker: ”Jaha, har dom också haft surströmmingsfest?!”

PS. Visste ni förresten att det finns en organisation, SurströmmingsAkademien som arbetar för att bibehålla surströmmingskulturen och främja dess utveckling. Lite som en surströmmingsälskarnas folkrörelse!

Fakta om...

...surströmmingens historia:

metoden att konservera mat genom syrning eller fermentering är tusentals år gammal och spridd över hela världen. Norge har sin rakfisk, Island sin hákarl och sydostasiatisk fisksås tillverkas även den av fermenterad fisk. I jämförelse med saltning används mindre salt, vilket tillåter enzymer i fisken att starta en jäsningsprocess. Under första halvan av 1500-talet fick surströmmingen ett kraftigt uppsving i Sverige sedan Gustav Vasa slarvat en gång för mycket med sina krediter hos Hansan i Lübeck. Handelsmännen svarade med att strypa saltleveranserna vilket ledde till saltbrist i Sverige. Sedan dess har produktionen gått upp och ned med tillgången på salt och strömming.

...surströmmingspremiär:

Strömmingen fångas tidigt på våren när den går in mot land för att lägga rom. Ett gammalt riktmärke för när det är dags att lägga ut strömmingsnäten, är att björkarnas grenar börjar få musöron. Den nyfångade strömmingen sköljs, saltas och läggs i öppna kar där jäsningen börjar. Efter en jäsningsperiod förpackas den i konservburkar för efterjäsning. Om allt går väl är surströmmingen färdig den tredje torsdagen i augusti. Den dagen infaller surströmmingspremiären.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.