Hoppa till huvudinnehållet

LEDARE: S i Värmland väljer Magda – men varför har alla så himla bråttom?

Publicerad:
Reporter Susanne Sjöstedt
Susanne Sjöstedt
susanne.sjostedt@vf.se
Flera socialdemokratiska partidistrikt har hunnit bestämma sig för vem de vill se som nästa partiordförande och alla har de lagt sin röst på Magdalena Andersson, som fortfarande faktiskt inte ens erkänt öppet att hon kandiderar. Det är en besynnerlig ordning.
Flera socialdemokratiska partidistrikt har hunnit bestämma sig för vem de vill se som nästa partiordförande och alla har de lagt sin röst på Magdalena Andersson, som fortfarande faktiskt inte ens erkänt öppet att hon kandiderar. Det är en besynnerlig ordning. Foto: Henrik Montgomery/TT

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Socialdemokraterna i Värmland har satt ned foten i partiledarvalet. Frågan är väl egentligen varför. Att sossarna fortsätter att välja partiordförande på det här sättet är ovärdigt landets största parti.

Inte alls överraskande landade Socialdemokraterna i Värmland vid söndagskvällens distriktsstyrelsemöte i att nominera en kandidat att efterträda Stefan Löfven vid partiets kongress i november som formellt inte ens tydligt bekräftat att hon är intresserad.

– Vi kommer att nominera Magdalena Andersson, bekräftade distriktsordföranden Åsa Johansson (S) till VF på söndagen och hänvisar till en ”bred medlemsprocess” där länets alla arbetarekommuner plockat in synpunkter från sina medlemmar – och till ett möte förra helgen där man fått in ”massa synpunkter”.

Det var i söndags två veckor sedan Stefan Löfven berättade att han tänkte sluta. Med respekt för Åsa Johansson faller det på sin egen orimlighet att sossar i Värmland, i Halland, Skåne och var man nu redan hunnit landa i ett beslut om vem man vill ska efterträda, faktiskt haft en ”bred medlemsprocess”.

Åsa Johansson, distriktsordförande för Socialdemokraterna i Värmland.
Åsa Johansson, distriktsordförande för Socialdemokraterna i Värmland. Foto: Caroline Frankesjö

Jag vet inte hur det är med er, men själv behöver jag i alla fall två veckor för att bena ut vilken soffa jag ska köpa.

Varför ska allt gå i ett sånt rasande tempo?! Tror man att partiet ska framstå som stabilare och mer enat om det inte ens finns tid och plats för mer än en kandidat.

Inte minst som det ju fortfarande faktiskt inte finns en enda. Inte på riktigt och inte om vi inte räknar ”socialdemokraten” och välfärdsexploatören … förlåt välfärdsentreprenören … Jan Emanuel Johansson som i förra veckan suktade lite efter uppmärksamhet och gick ut stort och brett om att han kunde tänka sig att ta över.

Magdalena Andersson, hon som de partidistrikt som redan gått ut med nomineringar allihop förordat, har hittills inte sagt nånting annat än mummel om att ”medlemmarna ska få säga sitt”.

Men de medlemmar som måste säga sitt om kandidater som inte ens erkänt att de är kandidater kan knappast göra ett speciellt insiktsfullt val. Inte heller kan de i efterhand utkräva ansvar av en partiordförande som inte agerar som de vill i enskilda frågor. De verkar ju inte få en chans att utkräva svar på frågor om vad hon egentligen tycker i olika frågor och får väl hoppas på att en tv-utfrågning mellan nu och november ska avslöja vilken linje vi kan räkna med.

Visst, Socialdemokraterna styrs av partikongresser men däremellan är det partiledaren som sätter tonen och som gör de dagsaktuella avgörandena. Ja, blir det en ny ”januariöverenskommelse” inför eller efter nästa års val är det partiordföranden som sitter då som måste fatta snabba beslut. Och en sån måste till om inte M, KD, SD och L vinner egen majoritet. Men så ser det inte ut i opinionen i dag i alla fall.

Och inför detta sitter undertecknad, partimedlemmar, S-sympatisörer och potentiella väljare och kan egentligen bara gissa var Magdalena Andersson står i olika frågor och försöka dra slutsatser utifrån hur hon agerat på finansministerposten – rimligen medvetna om att inte ens en finansminister har fritt att agera efter eget tyckande.

Slutenheten ännu en gång när Socialdemokraterna väljer en partiordförande är dumt. Det är dumt för att även om det inte nödvändigtvis alltid kul med öppna nomineringsprocesser och kandidatutfrågningar, allra minst om det blottar splittring i avgörande vägval, så är det fortfarande det enda sättet för medlemmarna att veta vad de kan förvänta sig.

Lika dumt är det att det inom socialdemokratin fortfarande verkar vara lite fult att öppet erkänna att man är sugen på ett tyngre politiskt uppdrag och lika öppet försöka vinna stöd för det.

Jag vet inte det jag. Att vara taggad på makt är en inte oviktig egenskap för en partiordförande som dessutom är en stark statsministerkandidat.

Artikeltaggar

LedareMagdalena AnderssonSocialdemokraternaStefan LöfvenVärmlands länÅsa Johansson