LEDARE: Utmana inte sosseväljarnas tålamod nu, finansministern!

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Finansminister Magdalena Andersson (S) presenterade budgetnyheter om sänkt skatt. Nu väntar S-väljarna på välfärdsförslagen.
Foto: Johan Jeppsson/TT
Finns det pengar till skattesänkningar måste det finnas mycket, mycket mer till välfärdssatsningar.

Man skulle kunna säga att regeringspartierna S och MP på onsdagen inledde höstens budgetförhandlingar genom att lägga ett första förslag på skattesänkningar för 7,5 miljoner svenskar. Det är väl kanske inte där man trodde att en S-ledd regering skulle lägga krutet på sitt första budgetutspel, men finansminister Magdalena Andersson (S) lovar att det detta bara var början.

– Det är klart att vi kommer att satsa på välfärden, försäkrade hon på pressträffen.

Men vill man få maximal medial uppmärksamhet för varje liten satsning blir det till att portionera ut budgetförslagen. Det är samma visa varje år från både regeringspartier och opposition. Det är nästan tre veckor kvar tills budgetpropositionen lämnas till riksdagen, räkna med dussintals utspel till dess. Förhoppningsvis med lite mer drag än onsdagens.

De första förslagen är nämligen förhållandevis små. En enkel överslagsräkning visar att 10 miljarder kronor – som reformen totalt uppges kosta – fördelat över 7,5 miljoner låg- och medelinkomsttagare kanske inte ger en sån imponerande effekt för flertalet.

Ger nån hundralapp extra i månaden verkligen den skillnad på folks privatekonomi att de ger sig ut och köper fika på café och går till frisören så mycket oftare att det skapar nya arbetstillfällen, som finansministern menade vid pressträffen? Nja.

Rätt är däremot att det är vettigt att lägga pengar på hushåll med lägre inkomster om syftet är att få igång konsumtionen. Där omvandlas en hundralapp eller två extra i plånboken direkt till ökad konsumtion.

Men för vissa grupper är de föreslagna skattesänkningar egentligen mest en fråga om vanligt hyfs. En justering som borde gjorts för länge sedan.

Fortfarande betalar personer med sjuk- och aktivitetsersättning, det vill säga personer med funktionsnedsättning eller stadigvarande sjukdom, en högre skatt på sin inkomst än de som jobbar. En effekt av borgarnas jobbskatteavdrag där de högern menade levde på ”bidrag” inte förtjänade skattesänkning.

Pensionärernas högre skattesats har sedan dess sänkts, men de med sjuk- och aktivitetsersättning måste i snitt betala nästan en tusenlapp mer i månaden i skatt än en förvärvsarbetare med samma inkomst.

Denna orättvisa vill regeringen äntligen ta tag i. Det är verkligen på tiden.

Nu hoppade förstås oppositionspartierna omedelbart på varje förslag, och varje ännu inte presenterat budgetförslag, för att kritisera regeringspartiernas prioriteringar. ”Detta räcker inte”, ropar de ekonomisk-politiska talespersonerna i kanon. Nej, och det är det heller ingen som påstår.

Förhoppningen nu är förstås att S och MP lägger den budgetproposition man verkligen vill lägga, för att ta förhandlingarna efteråt. Socialdemokraterna har de senaste åren valt att börja med att kompromissa med sig själva – rent självplågeri – genom att anpassa sina egna förslag efter vad man tror att partierna man måste förhandla med kan gå med på.

Kompromissa måste man göra i vilket fall som helst, det kommer inte bli lätt att baxa igenom en budget i höst överhuvudtaget med tanke på försommarens kaos.

Men S kan i alla fall börja med att visa väljarna vad man vill och vad man verkligen tycker. Det är inte läge att utmana de kvarvarande sosseväljarnas tålamod. ”Mer pengar i plånboken för vanligt folk” väger lätt om välfärden tvingas gå på knäna.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.