LEDARE: Afghanistan är ett misslyckande med oundvikligt uttåg som slutpunkt

Ledare
PUBLICERAD:
NEW YORK 20150330 Pierre Schori, en av de tre som utsetts till hedersambassadörer för Sveriges kandidatur till säkerhetsrådet, har redan börjat arbeta i New York. -Jag har ett ganska rikt nätverk. Mitt fokus nu är (röster från) Latinamerika, säger den förre FN-ambassadören och kabinettsekreteraren när TT möter honom i FN-skrapan. Med FN-nålen fäst på kavajslaget gör Schori ett beslutsamt intryck. Foto Tina Magnergård / TT kod 10510
Foto: Tina Mangnergård / TT
Med facit i hand är det nog fler än jag som önskar att den mångårige kabinettssekreteraren och biträdande utrikesministern Pierre Schori fått som han ville när det gällde Afghanistan.

Så här sa översten i den amerikanska armén, Douglas Mac Gregor till tidskriften Defence News 28 september 2010: "Vi framför moraliska principer när vi rättfärdigar våra handlingar, men vi skapar förödelse i en efterbliven miljö som vi inte förstår. Våra trupper är inte antropologer eller sociologer, de är soldater som sänts ut för att påtvinga Amerikas vilja på efterblivna samhällen. Resultatet är ömsesidigt hat, inte överallt, men på tillräckligt många håll för att föda vad amerikanska militära ledare kallar en upprorsrörelse’."

Jag hämtar citatet från Socialdemokraten Pierre Schoris bok "Vägen ut ur Afghanistan" från 2010. Då hade den ockupation som nu slutat i fiasko pågått i nio år.

Schori menade att det då var läge att avbryta för Sveriges del eftersom uppdraget i Mazar-e Sharif då skulle förnyas.

Ett viktigt motiv för Schori var också att uppdraget året dessförinnan hamnat direkt under amerikanskt befäl, samtidigt som stora amerikanska styrkor då började operera i det område svenskarna var satta att jobba i.

Men det allra tyngsta argumentet var att man om Sverige tog hem sina trupper skulle få enorma resurser till humanitärt arbete. Svensk trupp skulle i stället för att bli inblandade i direkta strider, kunna bistå FN:s fredsbevarande blå baskrar.

Detta skrevs i ett läge då president Obama förvarnat om att USA:s trupper skulle tas hem under 2011. Det lyckades inte, och den borgerliga svenska regeringen valde förstås att inte lyssna.

Bara under 2010 kostade det svenska militära engagemanget 1,5 miljarder kronor, tre gånger så mycket som SIDA:s bistånd till landet. Schori är speciellt positiv till det bistånd som sen 40 år ges via Svenska Afghanistankommittén, som även under rysk ockupation, inbördeskrig, 90-talets vidriga talibanstyre och amerikansk ockupation, lyckats upprätthålla sin verksamhet.

Jag vet inte om proportionerna mellan militärinsats och bistånd varit så annorlunda sen Socialdemokraterna återkom i regeringsställning, men Afghanistan är i alla fall det land som i dag får mest bistånd.

Detta är alltså historia. Men med facit i hand är det nog fler än jag som önskar att den mångårige kabinettssekreteraren och biträdande utrikesministern Schori fått som han då ville.

Men med facit i hand är det nog fler än jag som önskar att den mångårige kabinettssekreteraren och biträdande utrikesministern Schori fått som han då ville.

Den stora frågan under brännande kris på grund av talibanernas maktövertagande, är vad som ska ske med västvärldens bistånd till Afghanistan.

Internationella experter såväl som Svenska Afghanistankommitténs generalsekreterare Andreas Stefansson varnar nu för att indraget bistånd till landet riskerar att leda till en omedelbar statskollaps och den största humanitära katastrofen i världen, med miljontals flyktingar.

Få ser annat än med förfäran på talibanernas maktövertagande. Men låt det inte leda till något ännu mycket värre som en hungerkatastrof. Lyssna till experterna i Svenska Afghanistankommittén.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.