Åke Sandberg har nyligen kommit ut med boken ”Främling i sin stad. Stängda fabriker och butiker – missnöje och framtidstro”. Han är professor emeritus i sociologi vid Stockholms universitet och samhällsforskare som för några år sedan prisades för boken ”Arbete och välfärd”.
Jag når Åke Sandberg på telefon. Det var inte lätt för han är på en sommarkurs på Fridhems folkhögskola och förvarnade om att det är fullt upp. Vi ska samtala om hans nya bok som är en studie av ett brukssamhälle i förändring med stängda fabriker och butiker och stort flyktingmottagande. Den handlar om hur Säffle omvandlats och förändrats – politiskt, industriellt, kulturellt.
Åke berättar, när jag frågar honom, om varför just en bok om Säffle?
– Jag är uppvuxen där och känner stadens historia. Det som händer i Säffle ger oss också en förståelse för hur det står till med landet Sverige.
Åke var vid Säffle-Mârten veckan efter valet år 2014. Jimmie Åkesson hade hållit tal på Stortorget och Sverigedemokraterna var framgångsrika både där och i landet som helhet.
– Jag pratade med folk om just det och blev alltmer intresserad av hur saker och ting hängde ihop. Gjorde anteckningar. Jag hade annat skrivande som tog mycket av min tid, men gradvis växte tanken på en bok.
Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet, där Åke är verksam, har en stark forskning om populistisk, radikal höger.
– Forskningsmiljön var gynnsam för att undersöka Säffle och dess ekonomiska och politiska utveckling. Området politisk sociologi var nytt för mig. Min forskning har i huvudsak handlat om arbete, arbetsmarknad och välfärd.
Vi kommer in på hur Säffle förändrats och Åke berättar.
– Säffle med omgivande landsbygd var en blomstrande industristad på 1950- och 1960-talen. Man kan säga att stan är uppbyggd kring Billerudskoncernens massa- och pappersindustri med som mest närmare tusen anställda. Där fanns huvudkontor och ett ledande forskningsinstitut med mer än hundrafemtio högutbildade. Då var Säffle den kanske mest civilingenjörstäta staden i landet. Och så fanns sjukhuset med kvalificerade anställda. Socialdemokratins ställning var stark och arbetarrörelsen satte sin prägel på staden.
Under 1970-talet började nedläggningarna och industrijobb försvann. Billerud styckades och såldes ut och av de närmare tusen jobben återstår idag knappt ett hundratal, berättar Åke. Dessutom försvann möbelfabriker, Electrolux och Seffle motorverkstad med sin driftsäkra tändkulemotor. Och som om inte detta var nog beslutade Socialdemokraterna tillsammans med vänstern i Landstinget i Värmland att lägga ned akutsjukhuset i Säffle vilket gjorde att väljarstödet för Socialdemokraterna i kommunen rasade.
– Det uppstod en känsla av att stadens ryggrad var på väg att förtvina. Industristaden med stolta arbetare blev ett minne blott. Det senaste dråpslaget var flytten av Volvos bussfabrik 2015 till Polen. Fyrahundra jobb försvann. Åke förklarar:
– Allt detta skapade ökad arbetslöshet och missnöje med tidigare politik, och det bidrog till att stärka det borgerliga alternativet och senare inte minst Sverigedemokraterna.
– Det var starka krafter i rörelse som var svåra att motstå. Industristaden med framtidstro kom på dekis och med arbetslöshet och tomma butiker och lokaler.
Men tillägger Åke:
– Den alltmer hårdnande konkurrensen från internethandeln, köpcentra i Karlstad och ett söder om stan gjorde det inte lätt att vända den negativa spiralen.
Flyktingar kom 2015 och Säffle tog emot många. Åke berättar att under ett par år klarade kommunen sig ekonomiskt genom statliga etableringsbidrag. Men mottagandet var ojämlikt fördelat. Fattiga kommuner som Säffle och Filipstad tog emot många och fick problem. Rika kommuner runt Stockholm som Danderyd tog emot få.
Rikspolitiken var inte i samklang med den lokala, säger han.
– Centerpartiets kommunalråd tyckte till sist att det blev för många flyktingar. Centrala beslutet om att dra ned på arbetsförmedlingen gillades inte i en stad med hög arbetslöshet. Man frågade sig med rätta, hur ska vi kunna klara av det. Påfrestningarna blev stora. Missnöjet i befolkningen tilltog. Många känner sig som främlingar i sin egen stad. Sverigedemokraterna erbjuder en politik där flyktingmottagandet ges skulden för vad som är ett halvsekel av ekonomisk nedgång.
Vi kommer in på politiska förändringar. Efter kommunsammanslagning med kringliggande landsbygd och senare socialdemokratins ras till följd av nedläggningen av akutsjukhus seglade centern upp som det starka partiet. Under en period med över 50 procent av rösterna. Idag har borgerligheten en stabil majoritet, utan SD-stöd. Och den har, berättar Åke, satt sin prägel på kommunen.
– Säffle har en hög grad av privatisering och stadens sociala budget är låg i förhållande till folkmängd och behov.
Arbetslöshet, missnöje och senare negativa attityder till invandring hänger ihop. Det vet vi från forskningen, säger Åke. Sverigedemokraterna har vuxit i styrka och fick i Säffle en fjärdedel av rösterna vid riksdagsvalet 2018, mer i ytterområden.
– Nedgång och missnöje är dock långtifrån hela bilden, betonar Åke.
– Det finns en framtidstro, med nyföretagande inom reglerteknik och mekanisk industri. Och så projekteras en landbaserad laxfabrik som sägs komma att ge uppåt ett hundra nya jobb. Det är billigt att bo i Säffle och med den längsta stranden vid Vänern kan staden erbjuda attraktivt boende.
Men, tillägger han:
– Nyföretagandet med flera mindre företag har inte kunnat kompensera för storföretagens nedgång.
– Kommer vi i framtiden kunna stanna till i Säffle och få oss en kopp kaffe? Hur blir det med det, undrar jag nyfiket?
Åke skrattar till.
– Jo då! Holgers konditori lever och frodas och har nya ägare. Just där var min far med om att bilda Målarförbundets avdelning 111 och blev sen ordförande. Det var för precis 90 år sedan, en omvälvande tid i politiken. Då höll nazister och kommunister möten i stan.
Bengt Starrin, Professor emeritus Karlstads universitet