Krönika: Tillsammans genom tiden

Krönikor
PUBLICERAD:
Hela familjen Wretling deltog i årets tolkning av ”Värmlänningarna” när Ransäters hembygdsförening firade 100-årsjubileum.
Foto: Hanna Carling
Vi sitter inpackade i bilen mellan fuktiga folkdräkter och skitiga skjortor, två av barnen har slocknat innan vi passerat grindarna.

Jag tittar ut och ser dimman stiga över dom öppna fälten och tänker på min första dräkt, som tant Molly sydde upp till mig när jag var fem år. En Fryksdalsdräkt, som jag med stolthet bar under några sommarveckor om året. Idag kan dräkten ses lite som en stafettpinne som har klätt både mig, mina döttrar och som nu bärs med samma värdighet av yngre barn i ensemblen. Vi är på väg hem efter en intensiv vecka på Ransäters hembygdsgård. Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag sitter i bilen, trött men alldeles varm i hjärtat och med repliker ekandes i huvudet efter ännu en spelperiod i Gropa. Vi har spelat årets föreställningar av Värmlänningarna. Denna gång i en helt ny, unik tappning.

Ja, sannerligen! Min Olof ger sig inte i första taget och har han en gång fått en idé i skallen går det inte att dra ut den med en hovtång en gång. I en fortsatt pågående pandemi med restriktioner gäller det att vara kreativ och envis. Det är min Olof. Och med ett stundande 100-årsjubileum av både den gamla stumfilmen av Värmlänningarna och hembygdsföreningen i Ransäter, beslutar sig Olof att skapa ett allkonstverk. Där stumfilmen ackompanjeras av Wermland Operas orkester och där solister och skådespelare integrerar live med skeendet på filmduken. Tillsammans genom tiden för vi återigen traditionen vidare, om än i ny skepnad.

Filmversionen av Värmlänningarna från 1921 spelades in i Ransäter med Anna Q Nilsson i huvudrollen och även en ung Fridolf Rhudin fanns med bland dom många lokala statisterna. Vi passerar Ransäters vackra träkyrka och jag skrattar till när jag tänker på historien jag hört berättats, om när statister hämtades från gamla vårdhemmet på gården Uddersrud (nuvarande Geijerskolan) som skulle medverka under filminspelningen. Det var scenen när den stackars fattiga Anna svimmar i kyrkan, då prosten läser upp lysningen mellan Erik och Britta. Men efter att tagningen tagits om ett par gånger utbrister till slut en av gamlingarna: ”Varför ska hon va med på detta när hon ändå inte tål det!” (läs på värmländska).

Tänk om skådespelarna i stumfilmen visste att vi, hundra år senare, skulle visa filmen i en urgrävd amfiteater på en hembygdsgård, ackompanjerad av en orkester och med solister och skådespelare, i samma trakter som filmen spelades in.

Jag blickar ut genom fönsterrutan igen och ser Klarälven flyta fram genom landskapet. De värmländska brukstraditioner dem vårdar vi alla minsann… Vad häftigt det är med traditioner och kulturarv, som kan tolkas fritt i samklang med tiden och som tur är, är föränderliga, tänker jag. Precis som Klarälven som forsar fram och hela tiden hittar nya vägar för att komma framåt.

Det gäller att våga kasta sig ut och hitta nya lösningar, och det gör min Olof. Och förhoppningsvis kommer även 200-årsjubileum firas på Ransäters hembygdsgård med publiken bänkad i den urgrävda amfiteatern, för att uppleva samma berättelse men i ny skepnad, som vi idag aldrig ens kan föreställa oss. Tänk om min första dräkt är med även då?

PS.

Imorgon ska jag gå på Västanå Teater och se Körkarlen av Selma Lagerlöf. Den romanen gjordes det också en stumfilm på 1921 och var en i raden av Victor Sjöströms filmatiseringar av Lagerlöf under vad som ibland kallas, den svenska stumfilmens guldålder.

Fakta om...

...traditioner:

Tradition är ett latinskt ord i betydelsen "överlämnande" och det som lämnas vidare är det kulturella och sociala arvet. Hit räknas förutom invanda seder och bruk, olika synsätt, språk och värderingar.

Traditioner betecknar även vardagliga normer, liksom gamla sedvänjor, som återupprepas i en sluten gemenskap eller i ett öppet samhälle. Dessa värderingar förs vidare genom släktleden och samhällsskikten. De flesta traditioner har en tendens att med tiden förändras, som en följd av att nya kunskaper och insikter tillfogas. En blandning sker ständigt mellan gamla och nya idéer, kontentan som återstår bildar nya traditioner.

...kulturarv:

Kulturarvet utgörs av vad tidigare generationer skapat och hur vi i dag uppfattar, tolkar och för det vidare. Kulturarvet är inte statiskt utan något som ständigt förändras och omformuleras. Varje tid bildar sig en egen uppfattning om vad som är kulturarv och vad det betyder.

...om Värmlänningarna:

1845 skrev FA Dahlgren den odödliga kärlekshistorien mellan Erik och Anna. Året därpå var det premiär på Kungliga Operan i Stockholm och är det mest spelade verket med sammanlagt 839 föreställningar. Musiken är skriven av Andreas Randel och i slutscenen sjunger Erik Värmlandsvisan. Fem filmversioner har gjorts av verket, den första spelades in 1910. Filmversionen av Värmlänningarna från 1921 var länge försvunnen men 1998 återfanns en kopia i Moskvas filmarkiv.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.