LEDARE: Jag kan inte tala för Stefan, men jag är stolt över Sveriges insats 2015

Ledare
PUBLICERAD:
Sverige tog under den värsta flyktingkrisen efter andra världskriget emot drygt 163 000 asylsökande under 2015. Svenskarna ska vara stolta över den insatsen.
Foto: Maja Suslin/TT
"En sak ska vi vara väldigt klara över: vi ska aldrig tillbaka till 2015. Där kommer inte Sverige att hamna igen.” Statsminister Stefan Löfven (S) intervjuas i Dagens Nyheter om den skrämmande utvecklingen i Afghanistan och hur han ser på risken för en stor flyktingvåg till Europa och slår fast att Sverige inte kommer att ta emot lika många asylsökande som under den tuffa hösten 2015.

Nu är det ingen som i dagsläget tror att det ens i teorin är vad som riskerar att hända. Både Migrationsverket och FN-organet UNHCR Sverige menar att det främst kommer att handla om internflyktingar och inga stora flyktingströmmar över gränserna alls.

– Det finns ingen påverkan på Sverige just nu och vi bedömer inte att det kommer att förändras i närtid, sa Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik i SVT på torsdagsmorgonen.

Som om det på något sätt vore Sverige som är i farozonen för talibanernas härjningar i Afghanistan och inte de hundratusentals som flytt hals över huvud utan mat, kläder, mediciner eller skydd.

Men okej. Så vad menar då Löfven egentligen med ”där kommer inte Sverige att hamna igen”? Var hamnade vi den där hösten 2015?

Visst, trycket blev ofantligt hårt under ett par månader när det under bara något dygn kunde anlända tusen nya asylsökande till södra Sverige. Då fullpackade långfärdsbussar ibland skickades ut i mörkret på de svenska landsvägarna utan att myndigheterna i förväg visste vart de skulle skickas, var det fanns tillräckligt med sängar när de väl kom fram.

Det skakades fram sängar i gympahallar, kursgårdar och nedlagda, kalla vandrarhem. Det luftades oro bland vissa asylsökande om att skickas till delar av Sverige med björn och varg! Det lade tung arbetsbörda på Migrationsverkets medarbetare och på de största mottagarkommunerna, ofta mindre kommuner i gles- och landsbygd, för att få allt att funka.

I förlängningen ledde det till att staten tvingades betalade överpriser så att asylentreprenörer, som köpte slitna vandrarhem och lokaler och pressade in så många de kunde i varje rum och tog ordentligt betalt per säng, kunde plocka ut enorma vinster av våra skattepengar.

Migrationsverket lyckades inte heller alltid hålla kommunerna där de asylsökande placerades uppdaterade och ibland kom de bara utan minsta förvarning, vilket ansträngde inte minst vården och socialtjänsten.

Det är väl två exempel på utfall vi kunde ha sluppit, dräneringen av skattemedel till privata företag och dålig kommunikation mellan myndigheter och kommuner. Är det vad Löfven pratar om?

För inte menar han väl det helt oerhörda i att Sverige under ett par korta höstmånader tog emot lika många asylsökare som det bor folk i hela Karlstad (och totalt under året drygt 163 000) och hade infrastrukturen och organisationen att hitta en sängplats och ett tryggt ställe åt dem utan att öppna tältläger?

Inte heller menar han väl insatserna från privatpersoner och ideella föreningar som redan dag ett fanns på plats för att hjälpa de asylsökande ute i kommunerna? Som tömde garderober och källarutrymmen på varma vinterkläder, barnvagnar och rejäla skor. Som anordnade dagverksamhet för barnen och deras mammor. Som genast började plugga lite svenska med de asylsökande, skjutsade och stöttade?

Jag kan förstås inte tala för Stefan, men jag är i alla fall stolt över Sveriges insats 2015 och medmänskligheten svenskarna demonstrerade då.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.