LEDARE: Hur desperat måste man vara för att hålla sig fast i ett lyftande plan?

Ledare
PUBLICERAD:
Tusentals afghaner stormade på måndagen start- och landningsbanorna på Kabuls internationella flygplats i hopp om att ta sig ombord något av planen som skulle lämna landet.
Bilderna från Kabul efter talibanernas övertagande förskräcker.

Trafikstockning där tusentals i överfulla bilar försöker fly huvudstaden. Gator helt tomma på kvinnor som håller sig inne av rädsla för vad som kan hända dem om de ultrakonservativa talibanerna träffar på dem utan heltäckande burka.

Men kanske mest från det totala kaoset på den internationella flygplatsen där tusentals människor svämmat ut på start- och landningsbanor och försöker klättra ombord på vad de befarar är de sista flygningarna ut ur landet.

I desperation försökte några hålla sig fast i landningsställen när planen lyfte, bara för att kort därefter falla mot sin död.

Det är samma desperation som får människor att betala tusentals kronor, motsvarande årslöner, för en plats på en överfull, fallfärdig båt som ska ta dem över Medelhavet till en kontinent som inte vill ha dem där.

Tänk dig en sån där gummibåt som ungarna lekt i på stranden i sommar. Eller en vanlig träeka. Hur många skulle du känna dig trygg med får plats?

Vi fyller dessa till brädden med förskolebarn. Alla utan flytvästar förstås, för såna tar plats och det gäller att få in så många betalande som möjligt. Hur långt ut på öppet vatten skulle du, om du var förälder till en av dessa småttingar, vara bekväm med att låta båten gå?

Hur hopplöst skulle ditt och barnens liv behöva kännas för att risken skulle vara värt det? Jag kan inte ens föreställa mig tanken.

Och medan detta pågår sitter nu politiker och väljare i trygga Europa och trumfar varandra i flyktingmotstånd. ”Kom inte hit! Vilka fegisar ni är som flyr istället för att kämpa mot talibanerna”.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.