Lönnskog kyrkplats finns markerad på kartor från 1700-talet och sedan 50-talet har platsen vårdats av Lönnskogsbygdens byalag som nu anlitat arkeologer för att söka svaret på dess ursprung.
Enligt de gamla traditionerna i Lönnskogsbygden så fanns det spöklika gravar och rasslande järnkors på platsen. Efter en utgrävning som gjordes 1959 så har marken som tidigare användes för jordbruk fått en minnessten och ett kapell som används för gudstjänster under somrarna.
– Bygden har vårdat den här platsen, den har blivit viktig, säger Monica Sandström som ingår i Lönnskogsbygdens Byalag som gjort den gamla kyrkplatsen till sin hjärtefråga.
Lönnskog hör till Långserud i Säffle kommun och är på många vis en helt vanlig värmländsk socken.
– Det är en blandning av skogsbygd och odlingsbygd, med många avfolkade gårdar, och en hel del torp från 1800-talet och bakåt, säger Eva Svensson från Karlstads universitet som är professor i miljövetenskap och docent i medeltidsarkeologi.
Ovanligt många kyrkor
Enligt Eva Svensson utmärker sig Långserud genom att vara hem till tre eller fyra medeltida kyrkor.
– Det är väldigt ovanligt. Kyrkor var krävande för en socken så det ligger en hemlighet och ruvar här någonstans.
En förklaring kan ha varit att det funnits väldigt mycket fler människor i bygden än forskarna tidigare trott.
– Det tyder på en kraftig avfolkning som kan ha berott på digerdöden och klimatförändringarna på 1300-talet. Men en annan möjlig förklaring är att det funnits olika produktionsformer som genererat en stor rikedom.
Utgrävningen som gjordes 1959 gav egentligen inget svar.
– Man hittade bara några stenar så den här gången hoppas vi få en tydligare bild, säger Stefan Nilsson, arkeolog och doktor i kulturgeografi, som har funnit kyrkplatsen på historiska kartor från 1700-talet och framåt.
– Jag har korrigerat dem mot moderna kartor för att identifiera strukturer på marken som inte går att se annars.
Resultatet måste sedan verifieras i verkligheten och för att göra det har Bengt Westergaard från Arkeologerna statens historiska museer anlitats. Han är expert på markradarteknik som används för att scanna underjorden, som med ett ekolod.
– Finns det någonting där nere kommer det att synas på 3D-bilden. Stenmurar ger svarta reflektioner. Men en grav är ljusare eftersom den har lägre densitet än det som är runt omkring den.
I bästa fall kan man hitta en stenkista men det är inte så troligt.
– Begravningar med kista var inte så vanligt på medeltiden. Då lades oftast liksvepningar rakt i jorden, säger Bengt Westergaard