Debatt: Utbildningsminister Ekströms förslag förminskar elevernas kunskaper

Debatt
PUBLICERAD:
I det nya förslaget om nationella prov från utbildningsministern vill man kapa relationen mellan den undervisande läraren och eleven vid bedömningen. Ett misstag, menar debattören.
Foto: Berit Roald

Vid en pressträff den 22 juli presenterade utbildningsminister Anna Ekström (s) förslaget att de nationella proven skall digitaliseras och hon markerade att ”Vi ska sträva efter att i så stor utsträckning som möjligt automaträtta proven. När det gäller elevlösningar som inte kan rättas automatiskt ska bedömningen göras av någon annan än den betygssättande undervisande läraren.”

Ett förslag, som jag trodde hade lagts i malpåse, för när Skolverkets utredare 2016 presenterade idén visade han exempel på de digitaliserade provens utformning. Vi fick då se banaliseringar av summativa prov med frågor och svar i multiple choice-anda, där eleven markerar ett av flervalsalternativen.

Denna typ av prov har ingenting att göra med att provet blir ett tillfälle då eleven lär vidare. Synen på kunskap är reducerad till en enkätform med enkelt mätbara fakta. Skolan blir till för att bli bäst i ”Postkodmiljonären” eller varför inte det märkligt benämnda programmet ”Smartare än en femteklassare.”

Smarthet har knappast något att göra med att kunna en mängd fakta på hög, snarare att kunna briljera i sällskapsspelet TP under ”fredagsmyset”.

Renodlade så kallade faktakunskaper är viktiga, men får genom de digitaliserade nationella proven en starkt dominant funktion i vad vi uppfattar som centralt i skolans utbildning.

Utbildningsminister Ekströms förslag innebär beklagligt nog en starkt begränsad syn på vad kunskap är och vilket lärande eleverna behöver utveckla.

Utbildningsministerns reducerande kunskapssyn ser proven som ett nationellt förhör, där svaren på det digitala testet kan upplysa oss om vad som fastnat av enkelt mätbara kunskaper, men ger inga svar på hur elevernas själva läroprocesser gått till eller hur andra kategorier av kunskaper som förståelse, förtrogenhet eller handgripliga färdigheter har utvecklats hos eleverna.

Det minsta man borde kräva av ett nationellt prov är att varje ämne prövar och bedömer skilda kunskapskategorier inom respektive ämne, dock är ju de digitaliserade nationella provens syfte inte att utveckla elevernas breda förmågor utan att gradera eleverna i olika nivåer från utmärkt A till underkänd F; att genomföra faktaprov för att betygsätta elever har inte självklart något direkt samband med att utveckla den enskilde elevens lärande. Dessutom vill man vid bedömningen kapa relationen mellan den undervisande läraren och eleven.

I klassrumssituationen är strävan att utveckla eleven i stället för att döma, vilket hör till den formativa bedömningens karaktär. Den formativa bedömningen kännetecknas av en relation mellan elev och lärare, där en pågående återkoppling är det grundläggande draget. Bedömningen utgår ifrån att omdömen är grundad i en social relation som bygger på förtroende mellan elev och lärare i en gemensam strävan att utveckla elevens skilda kunskaper så att bredden i hens förmåga vidgas. Nationellt digitaliserade prov, som dessutom rättas av någon som inte har någon relation till eleven och inte känner till elevens situation och förkunskaper, bidrar inte till att eleven kan komma vidare utifrån en insikt om var hen befinner sig i den aktuella situationen i det aktuella ämnet. Låt inte lärarnas behov av drägliga arbetsförhållanden reducera synen på vilka olika former av lärande och kunskaper eleverna behöver utveckla. Låt undervisningens målsättning, elevernas uppgifter och lärande samt lärarens återkoppling hänga samman. Det breda lärandet skiljer inte kunskap och bedömning åt.

Stefan S Widqvist

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.