Jag slipper fönstertittaren

Krönikor
PUBLICERAD:
Under mina studieår i Kalmar smög en man omkring och tittade in genom fönstren i det området som jag bodde.
Foto: VF
Flytten hem till Värmland innebär att jag kommer närmare familj och vänner. Men jag blir också av med fönstertittaren och som jag har längtat.

För ett par veckor sedan flyttade jag tillbaka till Karlstad efter att ha bott i Kalmar i tre år och pluggat journalistik och medieproduktion på Linnéuniversitetet i Kalmar.

Under mitt första år i Kalmar var jag lyckligt ovetande om fönstertittaren. Jag bodde längst ned på första våningen i en studentlägenhet. Ibland hände det att jag gick omkring i underkläder och inte hade dragit ned persiennerna. Jag kände mig allmänt bekväm med att strosa omkring hemma, men det skulle jag snart bli medveten om att jag kanske inte alltid var ”ensam”.

En kväll när jag kom hem efter en lång dag i skolan satt en lapp upphängd på ytterdörren. På lappen stod det att en man med svarta handskar och en svart huva springer omkring och tittar in på de som bor i lägenheten.

Jag blev genast nojig och införskaffade insynsskydd för fönstren, drog alltid ned persiennerna så fort det var mörkt ute och kollade en extra gång om balkongdörren var låst. En granne till mig flyttade därifrån. Jag funderade på om jag också skulle flytta eller bo kvar? Men jag trivdes och valde att stanna, trots obehaget. Var mödan värt det? Ja det kan man undra, men nu slipper jag äntligen fönstertittaren!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.