LEDARE: Jag vet inte hur vi knäcker gängkriminaliteten

Ledare
PUBLICERAD:
I lördags kväll skottskadades två små barn i Flemingsberg.
Foto: Christine Olsson/TT
Två små barn skottskadades – tackolov utan livshotande skador – i Flemingsberg söder om Stockholm i lördags kväll, nästan på årsdagen av en annan skottlossning i Stockholm då en 12-årig flicka dog. Civila offer i vad polisen misstänker är ett krig mellan rivaliserande kriminella gäng.

I Biskopsgården i Göteborg sköts en polisman till döds för några veckor sedan och även där har den misstänkte skytten gängkopplingar och ett långt och oroväckande brottsregister.

Skjutvapenvåldet känns minst sagt skrämmande och risken att träffas av en förlupen kula hotfull. Och risken för att det ska ske har uppenbart ökat. En uppmärksammad rapport från Brottsförebyggande rådet från i maj visar att det är i Sverige det dödliga våldet med skjutvapen ökat mest i Europa sedan millennieskiftet.

Mest dramatisk är skillnaden när det gäller unga vuxna. Det är, visar rapporten ”i princip enbart inom denna åldersgrupp som den svenska ökningen har ägt rum”. Unga kriminella skjuter andra unga kriminella – och ibland, men allt oftare, hamnar helt oskyldiga människor i vägen.

Jag vet inte hur vi löser det.

Hur stoppar vi bäst rekryteringen till gängen och hur vi får den som redan är belastad att lämna den kriminella världen, allra helst innan de hunnit ta ihjäl nån?

Politikerna har svaren hävdar de. Det har pågått ett verbalt slagsmål mellan företrädare för Moderaterna och regeringen i sociala medier alltsedan polisskjutningen, där ledande moderater i raljerande ton anklagar regeringen för att inte ta våldet på allvar – och justitieminister Morgan Johansson (S) i sin tur kontrar med att raljera över det moderata raljerandet.

Det är på Twitter man spänner de politiska musklerna. Eller där man kastar politisk paj och enkla lösningar omkring sig.

Experter är de alla fall, ledarskribenterna likaså. Vanligt folk på Facebook vet minsann hur man ska få pli på buset. Men själv vet jag inte.

Fler poliser på gatorna och hårdare straff redan ”på vägen in” i kriminaliteten känns väl rimligt. Satsa på skola och socialtjänst? Absolut.

Extra resurser i skolan som snabbt kan se och uppmärksamma när någon verkar hamna snett? Visst.

Fler fritidsgårdar? Styra fler till ungdomsidrotten? Omhänderta de unga så fort de verkar hamna i trubbel eller i fel sällskap? Fotboja med utegångsförbud? Skicka de unga gängmedlemmarna till andra änden av landet så de kommer bort ifrån gängen? Sätta de bevisligen våldsamma i låst ungdomshem hos Statens institutionsstyrelse, SiS? Slänga dem i fängelse?

Jaha, har mycket av detta testats med inte så hoppingivande resultat säger ni?

Hårdare straff, betonar vissa, träffar ju bara den minoritet av de kriminella som lagförs. Då handlar det ofta om yngre personer längre ner i gängstrukturen som utnyttjas av gängledarna för att förvara eller transportera vapen, narkotika eller sprängmedel. Att straffa dessa knäcker inte gängen.

Okej, att förebygga rekrytering då? Hela skola, socialtjänst, polis och ”skicka till en annan del av landet”-svängen? Ja, där berättade DN i förra veckan om att detta ju faktiskt var hur samhället agerade gentemot 17-åringen som nu sitter häktad misstänkt för att vara den som sköt ihjäl polisen i Biskopsgården.

På många håll i landet har kommunerna, precis som i Biskopsgården, ofta i förväg ringat in de mest våldsbenägna ungdomarna och därefter följt sina vårdmanualer. Varken personal, påverkansprogram eller pengar har saknats. Ändå har brottsligheten eskalerat och slutat i mord eller mordförsök” (DN 13/7).

DN:s granskning visar också att av de tonåringar som knyts till dödligt våld har nio av tio kort före brotten vårdats på något av de låsta ungdomshemmen.

Av de tonåringar som knyts till dödligt våld har nio av tio kort före brotten vårdats på ungdomshem.
Foto: Johan Nilsson/TT

Till tidningen säger företrädare för Statens institutionsstyrelse som driver dessa ungdomshem att en viss grupp unga helt enkelt ”inte är mottagliga för vård”. Kanske vore fängelse, trots deras låga ålder, ett bättre alternativ?

Och nånstans landar det väl förr eller senare här, i frågan om det ibland är vettigare att spärra in barn för att skydda andra barn från dem? Jag ska inte låtsas att jag är rätt person att svara på det.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.