Krönika: Storebror överallt

Krönikor
PUBLICERAD:
”Som ung läste jag Orwells 1984 och förfasades över att Storebror såg den arme Smith överallt, han hade ett hörn i lägenheten där inte den obligatoriska kommunikationsskärmen kunde se honom. Det föll mig aldrig in att vi glatt skulle införskaffa alla de där övervakningsmöjligheterna och t.o.m. tycka att det var en bra grej.”
Foto: Hossein Salmanzadeh/TT
”Vad tyckte du om Bridget Jones’s baby” är rubriken på ett mail från Netflix och jag fräser irriterat:
”Det ska väl ni skita i!”
Jag känner mig lite jagad faktiskt – numera avkrävs jag tyckande av varenda leverantör av varor eller tjänster jag kommer i kontakt med. Dessutom kommer självklart käcka förslag på ytterligare varor jag nog skulle gilla.

Jag ska genast medge att jag letade efter någon annan film att exemplifiera med när jag skulle inleda det här eposet … ”Late Night” med Emma Thompson om en åldrande kvinna vars karriär hotas av åldrandet kanske? Eller ”Crib Camp- a disability revolution” hur ett sommarläger la grunden till funktionsvarierades kamp för lika rättigheter i USA (se den!)?

Men nu är det den tjejiga och rätt så fåniga Bridget Jones som i ännu en uppföljare får snava runt och göra bort sig, och det vill Netflix att jag ska ha en åsikt om. Fastän de uppenbarligen redan har bestämt sig för vad jag tycker, det dyker upp rader av filmer med en notering som förkunnar ”97 procents matchning” eller ”83 procent” Om jag nu konsekvent skulle skriva ”skitfilm” i omdömet eller ge en överstruken stjärna eller hur jag nu förväntas rapportera min åsikt – skulle rekommendationerna förändras då? ”Aha, hon tycker Bridget var en skitfilm, då ska vi inte föreslå ’Min låtsasfru’ eller någon annan av de sjuttinörton rom-coms vi har på lager”.

Är det inte Netflix som frågar så är det Bokus som undrar vad jag tyckte om den senaste läsupplevelsen – fast även de har ju redan matchat mig eftersom jag så snart jag tittar på en bok får en uppräkning av ”de som köpte den här boken gillade också…” Precis som klädkedjan jag handlar av talar om vad som passar till tröjan jag tänkte köpa och vilka ANDRA tröjor i samma stil som jag nog gillar.

Som ung läste jag Orwells 1984 och förfasades över att Storebror såg den arme Smith överallt, han hade ett hörn i lägenheten där inte den obligatoriska kommunikationsskärmen kunde se honom. Det föll mig aldrig in att vi glatt skulle införskaffa alla de där övervakningsmöjligheterna och t.o.m. tycka att det var en bra grej, för vem vill chansa på en roman efter omslaget när nu Bokus vet precis vad jag gillar…

Nu var det inte de som skulle leverera en annan bok jag handlat, för den skulle inte komma i brevlådan eller hämtas på Rasta, nej den skulle levereras till dörren och jag fick ange om jag gick med på att den las på trappan om jag inte råkade vara hemma. Det gick bra meddelade jag nådigt och då höll jag mig hemma under den tid de angivit. För att jag inte skulle glömma det fick jag sms en gång i kvarten som berättade ”nu har vi packat din leverans” och ”nu har din leverans lämnat vårt lager” och ”nu är den på väg och kommer inom två-tre dagar”… Jag hann bli rätt trött på alltihop.

Och så går jag därhemma och lunkar på mitt pensionärsvis när ett sms säger ”Vad tyckte du om vår leverans?” Strax följt av ett ”vi har nu levererat din försändelse”.

Va? Vilken leverans – var då? Inte har någon knackat på och när jag skyndar mig till dörren så ligger där ingen försändelse på trappen.

Det blir till att hänga i kön till PostNord ”du är nu nummer arton i kön, vi arbetar så fort vi kan”. Jovisst, tur jag har bluetooth och kan göra annat medan jag väntar. Häromdagen hamnade jag i samma kö, då handlade om en tillavgift och jag hade tappat bort ursprungsmailet och kunde därför inte spåra min försändelse för det krävde de efter ja hade knappat mig igenom ”är ditt ärende privat, tryck ett” med flera – då hade det slutat med att jag skrek i luren ”JAG VILL PRATA MED NÅGON!!!”, men det fanns inte i FAQ (som trots uttalet inte betyder ”dra åt h-e” utan vanliga frågor, ”frequently asked questions”) I slutänden lyckades jag faktiskt trixa mig fram till en människa och vi löste problemet och det tog nog bara…35 minuter.

Även denna gång kommer jag fram till en människa och efter diverse palaverande ska hon undersöka saken och ber mig vänta. Medan jag gör det släntrar jag bort till brevlådan och där ligger minsann boken! Det meddelar även hon i luren, leverantören var brevbäraren så han la den i brevlådan… och i det läget har jag lust att skrika ”OM NI INTE LARVAT ER MED LEVERANS TILL DÖRREN UTAN BEFORDRAT DEN PÅ TRADITIONELLT SÄTT D.V.S. TILL BREVLÅDAN HADE VI SLUPPIT HELA DET HÄR TJAFSET!!!… Men det är ju inte hennes fel så jag håller tand för tunga och säger till och med: ”Tack för hjälpen”. För att direkt bli uppringd av någon som ber mig skatta min ”upplevelse” på en skala på ett till fem. Det samtalet råkar jag visst ”tappa” – men nu vet ju posten att jag köpt bok från den där leverantören och leverantören vet vilken bok jag köpte och det finns ett strumpföretag som vet hur ofta jag köper stödstrumpor och apoteket vet hur ofta jag får mediciner och dagspressen vet hur ofta jag prenumererar och jag gissar att de nog vet vilka artiklar jag läser online också.

Det börjar kännas lite obehagligt, jag känner att jag vill gå ut och köpa en chokladkaka med kontanter så att ingen kan veta att just jag överskrider kaloritilldelningen. Och eftersom min digitala våg skvallrar för min hälsoapp vad jag väger så släpade jag häromdagen in den ärvda gamla balansvågen från skjulet – så nu springer jag och tjyvväger mig och skrockar självbedrägligt inombords att storebror kan ta sig i häcken!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.