”Löfven har meddelat att han har en lösning”, säger talmannen. Men det vette sjutton. Kan det verkligen vara värt att köra detta in i kaklet, Stefan Löfven?
Talmannen kallade till pressträff. ”Löfven har meddelat att han har en lösning”, sa Andreas Norlén. ”Jag har därför beslutat att nominera Stefan Löfven som statsminister”.
Så nu kommer riksdagens ledamöter på onsdag rösta och Socialdemokraternas Stefan Löfven kanske bli statsminister igen efter ett uppehåll på ett par veckor.
”Kanske” för att det sitter en avhoppad före detta vänsterpartistisk ledamot med en milslång lista med krav på att släppa fram honom och med två helt jämna sidor 174 röster mot 174 står hon med sin enda lilla röst och avgör hela klabbet.
Men okej, säg att han blir vald. Men sen då? Ja, sen ska den ”nya” regeringen om några ytterligare månader ha en budget att regera med fram till valet. Och den vill ingen ta ansvar för men ändå vara en del av.
Den verbala fajten mellan Vänsterpartiet och Centerpartiet fortgår nämligen – och Löfven har redan sagt att han inte tänker bli sittande med en borgerlig budget med SD-inslag.
Vänsterpartiet kräver att få sitta med vid förhandlingsbordet när budgeten ska spikas och man vägrar nyliberala inslag.
Centern vill inte ha dem där och säger nu att de tar ansvar genom att ”gå i opposition” där de tänker lägga fram en egen budget. De kan däremot tänka sig att släppa fram Löfven ”under förutsättning att reformerna för stärkt äganderätt, för landsbygden och för en friare arbetsmarknaden genomförs”.
Detta exemplifieras senare av tre krav från Centern på en S/MP-budget: Att reformen av las (arbetsrätten) genomförs, att stärka äganderätten för skogen och reformera strandskyddet.
Och denna överenskommelse, hävdar Lööf, att S och MP gått med på vid förhandlingar i helgen.
Det, säger dock Miljöpartiet, inte stämmer.
– Det har funnits ett förslag som knådats under helgen och i dag har vår partistyrelse sagt nej till det, sa språkröret Märta Stenevi på måndagen.
Liberalerna vet tydligen fortfarande inte vad de vill, men från Moderatledaren som gav upp försöken att bli statsminister på bara ett par dagar, kommer nu hånfulla toner.
Vette sjutton om Löfven verkligen har en lösning på så mycket annat än att det inte kommer att bli 181 röster emot honom på onsdag som vid misstroendeomröstningen i juni.
Sen väntar fem månaders limbo innan riksdagen röstar om budgetramarna.
Det är Löfvens ”ansvar för att få fram en budget som går igenom riksdagen”, menar Annie Lööf (C), i en kommentar.
Det är korrekt, men var går egentligen gränsen för Socialdemokraternas kompromissvilja när alla, i dagsläget, möjliga regeringsunderlagskonstellationer ställer motstridiga krav och sen kräver att Löfven ska demonstrera sin förhandlingsförmåga och göra alla nöjda?
Själv kan jag bara konstatera att om jag varit i Löfvens skor hade det just nu varit rätt frestande att slänga nycklarna till Rosenbad i famnen på närmaste partiledare och säga ”Nu får nån annan köra ett tag” och sen dragit hem till sommarstugan.