Debatt: Vi behöver en arbetsmarknad för alla även i Karlstad

Debatt
PUBLICERAD:
Det borde finnas utrymme för fler enkla jobb på arbetsmarknaden, skriver debattören.
Foto: Fredrik Sandberg / TT
Det räcker inte med en arbetsmarknad där den högpresterande med rätt kompetens hittar jobb. Det måste finnas möjligheter även för dem som inte orkat, som bytt land, hamnat snett eller inte fullföljt gymnasiet, skriver Per-Inge Lidén (MP), ordförande Arbetsmarknads- och Socialnämnden i Karlstad.

I Värmland har vi, liksom i hela Sverige, en delad arbetsmarknad. Företag, myndigheter, företag, kyrkor och organisationer har brist på kunnig arbetskraft med rätt kompetens. Och det rör hela arbetsmarknaden; kunniga hantverkare, erfarna socionomer, präster eller folk som vill ta över och leda företag.

Samtidigt finns det arbetslösa som gått länge utan jobb – eller som aldrig kommit in på arbetsmarknaden. Jag möter dem i mitt politiska arbete. Folk som går mellan olika utbildningar, kurser, praktikplatser eller tillfälliga jobb med stödinsatser från samhället. Varje ny regering brukar skjuta till medel för denna så kallade målgrupp och hitta på ett nytt namn för det. Det är bra. Men det fungerar inte för alla.

Vi människor är olika helt enkelt. Vi har olika förutsättningar och möjligheter. Saker kan ha hänt i vårt liv som gjort att vi inte orkat, slagits ut, blivit arbetslösa, tvingats byta land, och då kan det ibland vara svårt att komma igen. Andra har kommit snett i livet redan som tonåringar. Inte fullföljt gymnasiet. Inte fått några referenser. Tappat hoppet.

Vi behöver en arbetsmarknad för alla. Med långsiktiga lösningar. För är det några som behöver trygghet, stabilitet och gemenskap på arbetsplatser så är det de människor som nu går mellan försörjningsstöd och tillfälliga projekt på arbetsmarknaden.

Det har länge funnits en strävan att effektiva organisationer och enbart anställa högt presterande människor med god utbildning. Här har fack och arbetsgivare haft samma målbild i årtionden. På förskolan ska alla vara förskollärare, i sjukvården minst undersköterskor och inom industrin är de enklare jobben bortrationaliserade.

Men nån ska ändå bädda sängen, mata barnen, fixa fikat, städa i lokalen, hämta grejerna eller måla färdigt väggen. Är det inte onödigt att låta utbildade specialister göra detta?

Vi behöver hitta ett system för socialt hållbara och långsiktiga instegsjobb på varje arbetsplats. Inte praktik. Inte extratjänster på ett halvår. Inte in-smsade vikarier på timme. Jag menar enklare jobb som ger människor trygghet, arbetsgemenskap och delaktighet i samhället.

Att få känna en grundtrygghet och komma in i arbetsgemenskap kan för många så småningom leda till en vidareutbildning som också ger formell kompetens. Men jag är medveten om att det kan ta tid för arbetslaget, kosta för företaget eller samhället.

Då måste vi bli överens. Och det gäller såväl arbetsgivarsidan, fackföreningsrörelse som politik. Vi behöver en mix av avancerade och enkla jobb på varje arbetsplats. För när vi ger människor chansen – på riktigt – vet vi aldrig vad som kan hända. Några av dem blir förmodligen också de där specialisterna som alltid är så eftersökta.

Varje människa har enorma möjligheter inom sig. Egentligen.

Per-Inge Lidén Ordförande (MP) Arbetsmarknads- och Socialnämnden i Karlstad

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.