När krisen är framme kan Posom-gruppen kallas in som ett stöd till de närmast drabbade.
– Men vi är inga änglar som kan komma in och rädda upp allt, vi kan bara ge initialt stöd, säger Monika Nyqvist som sitter i ledningsgruppen för Karlstadsregionens Posom-grupp.
Socialchefen om kritiken: ”Kommunen har inte den kompetensen”Fler vittnen besvikna på krishanteringen: ”Så här får det inte gå till”Grannarna står utan stöd: ”Vi ska inte behöva söka upp hjälpen själva”Posom står för psykiskt och socialt omhändertagande och i Karlstadsregionen (som täcker Karlstad, Grums, Kil, Forshaga, Munkfors och Hammarö) representerar gruppen kyrkan, socialförvaltningen, räddningstjänsten och sjukvården. Det är en frivilligorganisation och stödpersonerna är vanliga medmänniskor som hoppar in ideellt i krissituationer.
– Initialt vid en kris ska vi finnas på plats och ge praktiskt, socialt och psykologiskt stöd, säger Monika Nyqvist.
Sociallagen säger att kommunerna bär ansvar för att kommuninvånarna faktiskt får den hjälp de behöver och vid stora händelser och trauman kan ett mer organiserat och direkt stöd behövas, som ett komplement till samhällets övriga resurser.
– Då kommer vi in i bilden.
Praktisk hjälp
När polis, ambulans eller räddningstjänst kommer till en plats där människor är skakade kan de fråga de drabbade om de vill ha hjälp av posom-gruppen. Om svaret är ja åker en eller flera av regionens 72 stödpersoner ut för att se vad som behövs.
– Det kan vara allt ifrån att finnas hos de mest drabbade personerna till att fixa hotell, mat, ringa arbetsplatser, ringa närstående, och så vidare, säger Monika Nyqvist.
Hon förtydligar att stödpersonerna i Posom-gruppen inte är utbildade psykologer eller läkare, men att de kan vara en första axel att luta sig mot när världen rasar.
– Posom kan bygga bron och slussa vidare till ett mer långsiktigt stöd. ”När samhället öppnar upp ringer du de här numren”, kan vi säga och då måste man som enskild person ta emot det vi kan ge dem i samhället.