Starrin sonderar: Professor: Forskning ska vara tillgänglig för alla!

Debatt
PUBLICERAD:
Per Kristensson, professor i psykologi vid Karlstads universitet.
Foto: MARIA OBED 070-53 62 667 www.obed.se
Per Kristensson, professor i psykologi vid Karlstads universitet, är en uppskattad forskningskrönikör i Nya Wermlands Tidningen. Han vurmar för att forskningen ska vara till nytta för gemene man. Då måste den också spridas på ett lättbegripligt sätt.

Per Kristensson tillhör den, alltför lilla, skara av forskare som tar uppdraget att sprida forskning till allmänheten på stort allvar. Han har inte bara egen forskningskrönika i NWT. Han skriver också om forskning i riksmedia. För en tid sedan publicerade han tillsammans med kollegor en uppmärksammad artikel i Dagens Nyheter om Coronapandemin. Han är uppskattad föreläsare. Har bland annat engagerats som föredragshållare i den högt ansedda kanalen Ted Talks.

För att göra forskningskarriär inom universitet och högskolor är det forskning som publiceras i vetenskapliga tidskrifter på annat språk än svenska som räknas. Popularisering och spridning av forskningen till allmänheten har i praktiken inget meritvärde. Det bekymrar Per.

– Det är mycket oroande om universiteten bygger upp elfenbenstorn och om forskarna isolerar sig utan kontakt med det omgivande samhället.

Jag har ”googlat” på Per och ser då en synnerlig framgångsrik forskare. Han blev professor 2012. Flera av hans publikationer har fått utmärkelsen ”bästa artikel” i högt rankade vetenskapliga tidskrifter. Han har varit gästprofessor vid flera universitet bland annat vid Arizona State University i USA. Är föreståndare för Centrum för tjänsteforskning (CTF). Har flera styrelseuppdrag, bland annat i Karlstads universitetsstyrelse.

Per beskriver sig själv som en samhällsvetenskapligt inriktad psykolog.

– Den tar sin utgångspunkt i vad som händer och sker i samhället. Hur normer, kultur och annat inverkar på människors beteenden.

Vad det är som gör att vi människor förändrar våra beteenden är en fråga som engagerar Per. Han nämner klimatfrågan som är i högsta grad aktuell och avgörande för vår framtid.

– Hur kan man förmå människor att leva klimatsmart? Hur får man människor att leva efter nya riktlinjer? Hur får man människor att ta cykeln och ställa bilen hemma? Hur tar människor till sig av allt det nya?

Det finns en naiv bild av beteendeförändringar, säger Per.

– Man tror att förändring sker när information ges. Men i själva verket är det förändringar i omvärlden som styr människors beteende. Ta till exempel det här att få människor att motionera. I ena fallet ges information om att det är bra att röra på sig. I det andra fallet säger kompisen. ”Klockan sex kommer jag hem till dig. Har du joggingskorna på dig då?”

Per kommer in på pandemin och den debattartikel i Dagens Nyheter som han är en av författarna till. Jag skjuter in.

– I din och dina kollegors debattartikel i Dagens Nyheter skriver ni att ”Coronapandemin är i grunden ett beteendeproblem.”

– Ja, så är det. Men tyvärr har myndigheter och regioner under den här pandemin haft en naiv bild av hur beteenden förändras. Överallt finns klistermärken med uppmaningar om att hålla avstånd, tvätta händerna, stanna hemma om man har symtom. Men allt detta har ganska liten effekt på vårt beteende.

– Det är hur andra gör som är avgörande för vad jag kommer att göra, betonar Per och fortsätter: Om jag ser andra hålla avstånd. Om jag ser andra använda handsprit då kommer jag att uppfatta det som en norm som man ska följa.

Per berättar om en studie som han varit med om att genomföra.

– Vi frågade människor vad som skulle få dem att ändra sina beteenden. De fick välja mellan olika alternativ. Då visade det sig att alternativet ”andras beteenden” rankades som minst viktigt. Men när vi sedan undersökte vad som hade fungerat bäst för att ändra beteendet så var det just andras beteende. Hur andra betedde sig fungerade som social norm och visade sig vara mest effektivt.

Rena uppmaningar om att gör si eller gör så har endast en liten effekt när det gäller beteendeförändringar, understryker Per.

– En annan viktig sak är att beteenden som är enkla att utföra leder till att fler kommer utföra dem.

– Om det finns handsprit i stort sett överallt. Om den är lätt att använda och om man ser andra använda den då ökar chansen att också fler följer efter. Då blir beteendet till en norm som man förväntas följa.

– Vad händer när pandemin är över? Hur kommer vi att bete oss då?

– Vissa beteendeförändringar lever kvar. Det som har haft positiva effekter tar vi med oss. Man åker inte fram och tillbaka till Stockholm mitt över dagen för att vara med på ett möte som tar några timmar. Vi har lärt oss att ses och höras på nätet. Tekniken för det har förbättrats. Och det har fungerat. I vissa fall sker kompromisser som att både kunna jobba hemifrån och att vara på jobbet och träffa kollegor. Kunna ta en fika tillsammans och bolla idéer.

Pandemin har varit mycket påfrestande och inneburit att många blivit socialt isolerade.

– Ja, det finns ett stort sug att få träffa människor igen. Prata med kollegor. Träffa föräldrarna på äldreboendet. Krama om barn och barnbarn.

Tiden rinner i väg och jag styr in samtalet på kreativitet som är ett av hans stora forskningsområden och som han nosade tidigt på i sin forskarkarriär. Hans doktorsavhandling kom att handla om kreativitet i bolag. Jag undrar hur svenska företag står sig i konkurrensen.

– Vi står oss ganska bra. Vi har fördelar. Per förklarar:

– Företagen är vid en jämförelse ganska ohierarkiska. Vi har en fikakultur som är unik för Sverige då vi kan sitta och prata med varandra om än det ena och än det andra.

Men allt är inte bra, tillägger han.

– Mörka moln på himlen är arbetsmätning och tidsstudier. Arbetsgivare som i detalj vill veta vad du gör på din arbetstid. Kontrollerande åtgärder som gör att människor blir rädda är ett hot mot kreativiteten och gagnar varken företagen eller de anställda.

– En sista fråga. Hur blir man mer kreativ? Har du något råd?

Efter en kort paus säger Per.

– Läs inte bara det du gillar! Ta till dig motsatta argument!

Bengt Starrin

Professor emeritus Karlstads universitet

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.