Vi ses i vallokalen efter semestern

Ledare
PUBLICERAD:
Statsminister Stefan Löfven (S) förlorade misstroendeomröstningen i riksdagen på måndagen.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Ledarsidans gissning att Löfven skulle fällas i Sverigedemokraternas yrkade misstroendeomröstning blev verklighet på måndagsförmiddagen. Nu väntar några oklara politiska dagar och sen, nästan säkert, ett extraval.

Det är, helt ärligt, förbannat bittert. Så där så att man skulle kunna återpublicera måndagen ledare i dag igen och säga ”En vecka för att fixa det här utan att någonting i grunden förändrats?”

Att statsminister Stefan Löfven efter att ha fått 181 röster emot sig på den historiska omröstningen på måndagen meddelade att han tänker ta en vecka på sig för att fundera över sina alternativ var ju förväntat – även om en vecka, som sagt, inte räcker till nånting alls.

Ska vi ha trettioelva nya talmansrundor, gofika på talmannen Andreas Norléns rum med partiledarna för att komma fram till att valresultatet är exakt det samma i dag som 2018?

Nej, vad är poängen med det? Ska man kunna gå vidare och känna att några knutar lösts mellan främst V och C krävs ett nytt val.

En veckas snack i korridorerna löser inget på endera blocksida. Motståndet från flera av de tidigare allianspartierna mot ett SD eller ett V-samarbete har måhända mjuknat de senaste åren – men en quick fix där fler partier redan nästa vecka är beredda att förhandla över blockgränser är utesluten. Inte minst alltså som Liberalerna redan nu slänger in handduken om januariavtalet.

Nu står och faller inga beslut i riksdagen med Liberalerna längre, det är de för små för. Men det ställer dock Centerpartiet ensamt i sitt motstånd från höger mot Sverigedemokraterna.

Och här dyker nu varenda självutnämnd expert upp för att berätta hur det egentligen ligger till och vad som rimligen borde hända nu.

Enligt vissa betyder det att Centern efter fällandet av Löfven säkerligen är mer mottagligt för ett samarbete där även Vänsterpartiet ingår. Enligt andra betyder det tvärtom en risk att Centern, som ensam högerlirare på vänster planhalva, känner trycket att återvända till borgerligheten.

Vad tänker Centerns Annie Lööf nu?
Foto: Anders Wiklund/TT NYHETSBYRÅN

Men varför skulle Centern som hittills tjänat bra på att vara det enda liberala parti som säger nej till SD, å sin sida vilja riskera dessa nyvunna väljare genom att plötsligt släppa in Vänstern i värmen? Ett V som just många liberaler fortfarande ser som ett ytterlighetsparti som fortfarande inte riktigt släppt kommunistvurmandet.

Ja, det är ju inte bara missnöje bland Centerväljarna Lööf behöver vara orolig. Ett enda riksdagsmandat skiljer de rödgröna partierna plus Centern när nu Liberalerna på måndagen meddelade att man slänger in handduken om januariavtalet och att man nu kommer att rösta med M, KD och SD. Har Lööf full koll på sin riksdagsgrupp?

Varför skulle å andra sidan Vänsterpartiet ge upp en enorm opinionsfördel av att vara den ”utestängda” parten i regeringsunderlaget där man menar att man ensamt strider för vänsterpolitik, klagar på Socialdemokraternas vandring mot mitten och det ”marknadsliberala” Centern och vinna missnöjesröster på det, genom att kanske gå in i något mer formaliserat samarbete med just dessa?

Två partier, nästan jämnstora i väljarstöd, har egentligen bara att vinna på att fajtas mot varandra inför väljarna – och båda ser nog fler möjligheter än risker med ett extraval.

Det är det fler som gör. Det är nämligen inga röda vindar som blåser över Sverige just nu.

Vad kan Stefan Löfven göra med dessa förutsättningar?

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.