Insändare: Hur man monterar ned ett strandskydd

Insändare | Muminlandet
PUBLICERAD:
Skutberget Muminland Mumin
Foto: Håkan Strandman
Tack vare strandskyddet är vi i Sverige bortskämda med långa obrutna strandpromenader. Det finns allmänt tillgängliga stränder i alla kommuner och orter. Vi tar det för givet, precis som allemansrätten.

I andra länder där hela kustremsor är privata och avspärrade blir vi ofta förvånade över bristen på allmänt tillgängliga stränder. De allra flesta tycker att strandskyddet är bra och viktigt, ett påstående som stärks av en nyligen gjord undersökning på uppdrag av Naturskyddsföreningen där det visade sig att tre av fyra svenskar vill se ett förstärkt strandskydd längs kusterna och större tätorter.

I Sverige är det kommunerna själva som har fått ansvaret att se till att det starka strandskyddet bibehålls och att den restriktiva dispensgivningen som ska gälla efterlevs. I Karlstad verkar man helt ha missat detta ansvar.

De funktioner som rör strandskydd är dispensgivning, tillsyn och förvaltning.

Dispensgivning är man duktig på. Den sköts lämpligt nog av stadsbyggnadsförvaltningen, samma förvaltning som otaliga gånger förklarat vikten av expansion och exploatering och att man faktiskt måste ”nagga lite i kanten” för att få sin vilja igenom.

När det kommer till förvaltning och tillsyn är det tyvärr sämre ställt. Vem som egentligen är ansvarig för tillsynen är minst sagt oklart, men visar sig vara samma förvaltning som ger dispensen. Detta är tvärt emot regeringens riktlinjer som helst ser att tillsynen sköts av en förvaltning fristående från kommunens driftsverksamhet. I Karlstad har man ingen egeninitierad tillsyn över huvud taget, och man agerar endast på anmälningar av brott mot strandskyddet. Man överlåter alltså tillsynen till dig och mig, allmänheten. Då rimmar det illa att samtidigt uttala sig spydigt om de medborgare som tar mod till sig och anmäler uppenbara strandskyddsbrott, även om det är kommunen som ligger bakom brotten.

”Strandskyddet syftar till att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten.”

Redan där borde det stå klart att en inhägnad temapark på ett av Sveriges vackraste friluftsområden inte är genomförbar. Men inte så för Karlstad kommun.

Man lägger åratal av jobb och åtskilliga miljoner på att förverkliga en redan dödsdömd plan. Jag är övertygad om att man har fullt dugliga jurister på kommunen med insikt i strandskyddslagarna men de har fel uppdrag. Istället för att vara rådgivande och därmed kunna stoppa en sådan här plan tidigt så får de istället uppdraget att med alla medel hitta kryphål i strandskyddslagarna för att få igenom planen.

Domen från mark- och miljödomstolen (MMD) är glasklar. Politiker och tjänstemän försöker få det till att domen mest handlar om bedömningar och kunde gått åt ettdera hållet, men det är helt enkelt inte sant. Kommunen får ordentligt med bakläxa på samtliga punkter. Strandskyddet står starkt och dessutom är området riksintresse för det rörliga friluftslivet, vilket omöjliggör exploatering och inhägnad.

Kommunens försök att blanda bort korten med ett planprogram (eller vision) med ersättningsåtgärder på annan plats, som länsstyrelsen svalde med hull och hår, avvisas fullständigt. Upplägget att kommunen står för ersättningsåtgärderna har dessutom redan förklarats olagligt av Förvaltningsrätten i en annan tung dom.

Frågan är var Muminparksidén borde stoppats. Borde politikerna som röstade igenom detaljplanen i december 2019 vetat bättre? Eller borde idén aldrig lämnat ritbordet? Kanske borde tjänstemännen sagt ifrån och tydliggjort det orimliga i planen? Men samma tjänstemän som opartiskt borde dragit i nödbromsen startade istället Facebook-sidan Välkommen Mumin och försökte vända den kraftiga opinionen mot planerna. Kommunen anlitade en reklambyrå med specialkompetens inom ”besvärliga kommunikationsutmaningar” för att sälja in idén till Karlstadborna.

Det är uppenbart att det finns ett systemfel här.

Det är dags att kommunen börjar spela efter den spelplan som ligger och som är fastställd av svensk lag, istället för att ständigt försöka skapa en egen spelplan med egna regler. Det är inte innovativt eller framåtriktat, det är bara dyrt och kontraproduktivt.

Har man lärt sig något? Det verkar sannerligen inte så. Per-Samuel Nisser (M) beklagar mest de uteblivna jobben för ungdomar, utan att för ett ögonblick reflektera över att det är han själv som omöjliggjort just dom jobben genom att driva en omöjlig idé alldeles för långt.

Samma brist på eftertanke verkar även drabbat Henrik Lander (C), ordförande i teknik- och fastighetsförvaltningen, som på senaste kommunfullmäktigemötet uttalade att det var viktigare att kommunen fick göra som man ville än ”några meter strandskydd”.

Det kommer alltid att finnas anledningar i varje specifikt fall att strunta i strandskyddet. I just de specifika fallen så tycker man alltid att ens egen anledning väger tyngre än strandskyddet. Då är det viktigt att lyfta blicken och fundera på vad ett nedmonterat strandskydd får för konsekvenser för människor och djur.

Strandskyddets väktare

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.