Susanne Sjöstedt: I 999 fall av 1000 går det bra - men ibland går det åt helvete

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
När gjorde du senast ett enkelt litet misstag som, om allt gått fel, kunnat få stora konsekvenser? Plockade ner brandvarnarna från väggen för att byta batterier och sen glömde bort dem liggande på köksbordet över natten. Parkerade i uppförsbacke och missade att lägga i handbromsen.
Önskan att klara sig själv är stark hos oss alla, oavsett ålder. Men det betyder inte att man kan släppa äldre vind för våg och hoppas att det funkar.
Foto: Hasse Holmberg / TT

Genade över en trafikerad väg utan att titta åt båda håll. Promenerade längs samma väg en novembereftermiddag utan reflexer. Spillde lite olivolja på köksgolvet och missade att torka upp det. Glömde stänga av plattan på spisen.

I säkert mer än 999 fall av 1000 händer absolut ingenting. Huset brinner inte ner, ingen halkar och slår sig halvt fördärvad i köket och ingen blir påkörd.

Men så kommer den där enda gången på tusen.

I Västernorrland inträffade det vintern 2018 under ett galet snöfall. En äldre kvinna på väg hem från ett läkarbesök i en sjuktransport tackar nej till chaufförens erbjudande om hjälp att ta sig från taxin till sin ytterdörr, en promenad på ynka 20 meter, men tar sig inte hela vägen fram utan ramlar. Nästa morgon hittar hennes son henne död några meter från sin ytterdörr i en snödriva.

Så illa slutade det inte för 82-åringen i Sunne som skickades hem från akutmottagningen i Torsby mitt i natten, förvirrad och utan nyckel.

Tackolov vaknade sambon av hans knackningar på sovrumsfönstret. Tackolov var det inget snöoväder. Tackolov blev detta en av de 999 fallen där det slutade väl och där historien kan fungera som en varning för framtiden.

Skillnaderna de två fallen emellan är många. Men det finns ändå nånting där värt att inte släppa taget om: Många äldres önskan att klara sig själv och att inte ligga någon till last – och hur samhället ofta svarar på den önskan med en lite för nonchalant lättnad över att komma undan med att göra så lite de kan.

En 82-åring skickas hem mitt i natten efter att ha kommit in med ambulans tidigare på dagen. Utan att anhöriga kontaktats och utan nyckel in.
Foto: Daniel Olausson

Sjukhuschefen Karin Lundin berättar för VF om rutinerna man jobbar efter när det handlar om att skicka hem patienter efter behandling.

– Rutinen är sådan att man försöker nå närstående eller anhöriga. Om det misslyckas är det en bedömningsfråga, säger hon.

– Vad ska man göra om vi inte får svar och patienten ändå vill åka hem?

Ja, vad gör man om patienten vill klara sig själv men det finns tveksamheter om det verkligen går?

Är det uppenbart att hen inte klarar det, försäkrar Karin Lundin att man så klart behåller patienten. Det var tydligen inte uppenbart här, även om de anhöriga inte verkar hålla med.

Istället blev en äldre man avsläppt vid hemmet halv tre på morgonen utan att någon försäkrade sig om att han ens skulle lyckas ta sig in genom ytterdörren. Oavsett hans tillstånd känns ju det inte helt bra.

I fallet i Västernorrland slutade det i tingsrätten, för att bena ut frågan om var sjuktransportens ansvar slutade. Räckte det med att kvinnan tackat nej till hjälp?

Sonen vittnade om en kvinna som trots fysiska besvär att ta sig fram var ”av den generationen som inte ville be hjälp trots att hon behövde det”.

Precis som dottern till 82-åringen i Sunne som till VF gissar att pappan ”propsat på att han klarar sig själv”.

Önskan att klara sig själv är stark hos oss alla, oavsett ålder. Det betyder dock inte att den som tackar nej till hjälp som de faktiskt behöver har sig själv att skylla. Rimligen inte där regelverk och rutiner kräver något annat.

I Västernorrland slutade det till slut med en friande dom. Det blev för svårt att bevisa den grova oaktsamhet som krävs för att fällas till ansvar för framkallande av fara för annan, vilket var åtalet.

Det hindrade dock inte rätten från att i domen konstatera att man borde kunnat förvänta sig mer omtanke än den som visades.

Taxichauffören som körde sjuktransporten ”borde ha förstått”. ”Han borde ha försäkrat sig”. ”Han borde”, ”han borde” ”han borde” – står det om och om igen i domen.

Sjukhuset i Torsby borde nog också göra det till en vana att göra lite mer. För det kunde som sagt ha slutat på ett helt annat sätt än det gjorde.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.