Krönika: Plötsligt mötte jag min unga farfar

Krönikor
PUBLICERAD:
”Det var som om jag befann mig i min egen version av ’Tillbaka till framtiden’ och telefonen var min Delorean.”
Foto: JOHAN NILSSON / TT
Under de senaste månaderna har märkliga filmsnuttar dykt upp i mitt flöde.

I de korta filmerna mimar mina vänner överdrivet glatt till ”Maja hi maja ho”. Det handlar om en mobilapp som väcker liv i människors profilbilder, appen som gör om ett fotografi till en rörlig bild ackompanjeras av någon gammal hitlåt. Med ett knapptryck kan en av dina selfies förvandlas till en filmsnutt där du glatt sjunger Günters dänga ”Ding Dong Song”. Plötsligt kan vanligt folk använda enkel AI-baserad teknik för att skapa så kallade deepfakes, filmer som manipulerats fram med digitala hjälpmedel. Även om tekniken under flera år förädlats så går det i mitt tycke ändå att se manipulationen, det gäller speciellt de billiga apparna som vi i allmogen kan ladda ner till våra smarta telefoner. Jag har inte lockats till att förvandla mig själv till en lallande seriefigur men för ett par dagar sedan såg jag någon i flödet som använde en liknande app för att väcka liv i ett gammalt fotografi av sin mormor. Appen använder inte någon avdankad sommarplåga, den smetar inte heller ut något överdrivet minspel över ansiktet. Istället lägger applikationen till några subtila blinkningar, en lätt vridning av huvudet och ett litet leende. Efter lite googlande så hittade jag appen. Jag laddade ner den och la in en bild på min farfar när han var ung, ett av fotografierna som hänger i mitt barndomshem. Resultatet blev hjärtskärande.

Sedan jag var barn har fotografiet på min farfar hängt bland andra bilder av mina mor- och farföräldrar i sina unga år. Under min uppväxt har jag vandrat förbi de unga ansiktena och på sin höjd tänkt tankar som Tett va kul! Farfar och morfar när de in´t va gammôl. Under åren har jag blivit så van att se de där fotografierna att jag nästan tagit de förgivna. Helt plötsligt var det som om jag såg bilden på nytt. Genom min uppväxt var min farfar äldre och alla mina minnen är byggda på hans åldrade ansikte. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför men då jag såg min farfar le som en ung man, då skar det i hjärtat. Appen gör det åldrade fotografiet till något som skulle kunna vara filmat igår. Det fick mig att tänka på att han en gång i tiden var en ung människa med funderingar och förhoppningar inför livet. Det var som om jag befann mig i min egen version av ”Tillbaka till framtiden” och telefonen var min Delorean. Ett maskhål öppnade sig i min mobil och jag såg rakt in i det förflutna. Vad skulle jag och min farfar prata om? Vad skulle han tycka om mig? Tänk om den unga mannen som ler på filmsnutten skulle tyckt att jag var en gammal, lallande gubbe.

I sommar fyller jag 40 år och jag märker att jag börjat snegla i backspegeln. Jag har börjat ta in det faktum att livet faktiskt är ändligt, likt mina gamla släktingar så kommer jag också en dag falla bort. Följer jag mitt hjärta? Vad kommer jag lämna efter mig? Vårdar jag mina relationer? De existentiella frågorna haglar omkring mig. Att se min farfar le får mig att sakna honom. Jag kan uppleva att jag slösade bort värdefull tid med mina mor- och farföräldrar då jag var yngre. Med ungdomens naiva perspektiv på livet tog jag mycket för givet. Jag tänkte inte på att jag eller mina närmaste faktiskt ska dö en dag.

Jag kan önska att jag fått lite mer tid tillsammans med mina mor- och farföräldrar. Det finns så mycket jag skulle vilja prata med dem om, så mycket jag skulle önska att vi skulle upplevt tillsammans.

Efteråt raderade jag appen och tänker aldrig någonsin använda den igen. Det blev för mycket för mig, livets obarmhärtighet kom för nära.

Veckans ord

Disciplin

Foto: Janerik Henriksson/TT

Plus

När dagen har sin struktur. När jag modigt vågar dra i gång gräsklipparen och strå för strå fäller alla måsten som breder ut sig över mina vildvuxna veckor.

Minus

När allt faller och jag tappar alla tyglar om tiden, då allt skenar. När jag rycker på axlarna inför alla måsten, sätter mig och tittar på Youtube istället för att arbeta.

Instagram

Tänk så mycket det betyder…
Foto: Privat

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.