En annorlunda första maj

Ledare
PUBLICERAD:
Det var tider det. Margot Wallström, Lars Mejern Larsson och Philip Botström i täten för förstamajdemonstrationen i Karlstad 2018.
Foto: Helena Karlsson
I morgon är det första maj, arbetarrörelsens stora högtidsdag. Den blir inte som vanligt. Det elaka coronaviruset sätter stopp för röda fanor och demonstrationståg på gatorna för andra året i rad. I stället blir det att följa högtidstalen på nätet.

Även för mig blir det också en annorlunda första maj. För första gången på 20 år slipper jag tänka på hur jag ska formulera en ledartext till nästa dags tidning.

För första gången på 20 år är jag ledig på årets rödaste dag och kan tillbakalutat bara lyssna på talen. I dag sätter jag punkt för ledarskrivandet i Värmlands Folkblad.

I sommar är det 45 år sedan min första anställning på VF, ett sommarvikariat när jag fortfarande gick på journalisthögskolan i Göteborg.

Sedan blev det nio år på tidningen, där jag hann med att vara reporter, redigerare, bilageredaktör och redaktionssekreterare, innan jag gav mig ut på världens längsta kurs i statsvetenskap: 15 år som informationschef i stat och kommun.

VF:s styrelse lockade mig sedan tillbaka. De 15 åren som chefredaktör och de fyra senaste som frilansande politisk redaktör har varit de roligaste och mest givande under mitt yrkesliv, omgiven av bra folk. Värmlands Folkblad har spelat och spelar en viktig roll i många värmlänningars liv. Det tidningen gör engagerar och det gör tydligen även ledarsidan.

Det har jag märkt på alla kommentarer. Roligast är förstås de positiva, allra mest de spontana från för mig okända människor på stan. De har värmt och inspirerat. Särskilt glad blir jag när människor inte bara håller med, utan också tycker att de lär sig något av att läsa ledarsidan.

Men alla uppskattar inte det som skrivs. När det var som värst fick jag gå med överfallslarm några år, men hoten har avtagit den senaste åren, åtminstone de riktade direkt till mig.

Hot kan aldrig accepteras, men olika åsikter och ståndpunkter måste få höras. Det ska vara högt i tak. Det fria ordet är en oundgänglig hörnsten i demokratibygget.

Det måste värnas och försvaras. Särskilt nu när auktoritära krafter vill begränsa det, samtidigt som sociala medier alltför ofta raserar och förstör det offentliga samtalet. Twitter och Facebook blev ingen frälsare för världen. De globala jättarna vägrar dessutom ta ansvar för de negativa sidorna av sin verksamhet.

Mitt engagemang och mina åsikter tar inte slut i morgon. Fortfarande kommer blodtrycket att höjas av idiotiska uttalanden. Fortfarande kommer jag att bli upprörd över orättvisor, fusk och lögner.

Som när Sveriges Radio avslöjar Attendos skandalösa hantering av covidsjuka och anställda och hur bolaget har ljugit och mörklagt missförhållanden. Eller när Handelsbanken stänger alla kontor utom två i Värmland.

Eller när KD-ledaren Ebba Busch säger att regeringen inte regerar. Som om 20 extrabudgetar, 400 miljarder kronor i åtgärder och en lång rad nya lagar inte är att regera.

Det skulle jag gärna skriva mer om i VF, men det hinner jag inte eftersom det ringer ut i dag. Sluta skriva tänker jag inte heller göra, men det ska bli skönt att slippa trycket att sätta åsikter på pränt fem dagar i veckan. Vilken form skrivandet kommer att ta i framtiden får vi se.

VF:s ledarsida kommer dock att fortsätta på samma sätt som nu. Tidningen kunde inte ha valt en bättre efterträdare än Susanne Sjöstedt. Vi har samarbetat i många år och vi står på samma ideologiska grund. Hon kan redan Värmland bra och har ambitionen att skriva många lokala ledare.

Det kommer att bli hur bra som helst. Glad Valborg och grattis kungen på 75-årsdagen. Trevlig första maj! Tack för mig. VF-åren med alla fina minnen och möten finns för alltid kvar i mitt hjärta.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.