Ett ton skräp är ett ton för mycket

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:

Ett ton skräp, eller rättare sagt 1 028 kilo. Varav en stor andel är lättviktare av yttersta mått, som cigarettfimpar, godispapper eller andra små plastattiraljer.

Förutom de uppenbara som våld mot försvarslösa, lögner, falskhet och andra orättvisor så hör vår förmåga att skräpa ned som en av de mänskligheter som får mig att sucka som allra tyngst.

Som en av ett flertal deltagare i Sunnes stora städdag i lördags häpnades jag, liksom flera med mig, över hur mycket dret det finns ute i naturen och det bara i en liten värmländsk ort i ett land som ändå får betraktas som ganska rent och prydligt.

Ett ton skräp, alltså. Det är mycket. Plus en drös med kundvagnar och cyklar som dykare hittade på botten i Frykensundet. Så onödigt.

Riktigt så här illa som i New Delhis utkanter har vi det visserligen inte här. Men liksom i lilla Sunne är det vi människor som skräpat ned även i Indien.
Foto: Altaf Qadri

Av alla våra vardagliga utmaningar så anser åtminstone inte jag det vara särskilt pressande att behöva stoppa skräpet där det hör hemma. Blir än mer beklämd över att höra hur mycket munskydd som numera gästspelar i naturen.

Det kan konstateras än en gång. För att vara planetens mest intellektuellt utvecklade varelse så är vi bra korkade och på många sätt förtjänar vi inte den omsorg som Moder jord trots allt ger oss.

Får en be om en generell skärpning från nedskräpning, tack? Så kan vi beta av resten av listan allt eftersom, med start vid hur vi beter oss mot varandra.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.