Någon vidare mjukstart på det nya jobbet blev det inte för Camilla Johansson när hon klev på som arbetsledare på Racketcenter i mars 2020.
Nu jobbar hon och hennes team i, för det mesta, ekande tomma lokaler.
– Vi vill ha en anläggning med liv och rörelse. Nu är det tomt och ödsligt, säger hon.
Att leva i en pandemi – del 2
"Det är bara under en kort period”, intalade sig många när covid-19 ödelade världen för lite mer än ett år sedan. Tillfällig karantän och isolering kändes obehagligt – men genomförbart. Obehaget har nu gått över till uppgivenhet och när allt kan återgå till det normala är det ingen som helt säkert kan svara på. Hur mår människorna som är mitt i det här? Med den här reportageserien vill vi skildra några värmlänningars upplevelser och tankar om hur det är att leva i en pandemi.
Lamporna över badmintonplanerna är släckta och på tennisplanen rör sig endast en städande anställd. Inga skosulor gnisslar mot golvet och inga sportklädda besökare, med ett rack i högsta hugg, syns till. På Racketcenter i Karlstad är det sig inte likt, helt enkelt.
– Det är så klart jättetråkigt att inte kunna ha öppet. Vi saknar våra kunder, säger Camilla Johansson.
I nuläget är det bara kommunala idrottsanläggningar som har tvingats stänga. Privatägda hallar kan däremot ha öppet i princip som vanligt.
– Man kan tycka mycket om det men det är som det är. Vi är en kommunal verksamhet och då får vi anpassa oss.
Camilla Johansson säger att hon är tveksam till att smittspridningen skulle vara speciellt stor inom racketsporter, eftersom det sällan innebär närkontakt mellan spelare, men att hon ändå försöker se det positiva i situationen.
– Man bidrar ändå till att inte sprida smittan vidare i samhället. Så även om det är kluvet och det är jättetråkigt att inte ha öppet känns det på något sätt bra.
"En säker träningsmiljö”
Hennes tankar delas av kollegan Carin Carlsson.
– Det är en glädje att se barnen träna fortfarande, men det är jättetråkigt att alla andra inte kan vara här.
Hon tror att det är viktigt att erbjuda många fysiska aktiviteter om man vill värna om folkhälsan.
– Det är viktigt att röra på sig och många väljer att göra det hos oss. Vi har stora ytor och vi kan egentligen leverera en säker träningsmiljö. Det känns lättare att hålla avstånd här än på ett köpcenter.
– Men som Camilla säger känns det bra att bidra till minskad smittspridning.
Permitterar inte
Den 1 mars 2020 lämnade Camilla Johansson skolans värld för att bli arbetsledare på Racketcenter. Hon ville testa på en ny utmaning – och en utmaning blev det.
– Coronaviruset blev förvisso min vardag ganska snabbt, men min inblick i den här kommunala verksamheten är kanske inte helt enig med hur verkligheten ser ut ett vanligt år.
När viruset slog till i Värmland gjordes först inga radikala förändringar i verksamheten. Man tittade över bemanning och öppettider och gjorde om schemat för personalen.
För de fyra fastanställda blev situationen mer eller mindre helt oförändrad.
– Kommunen permitterar inte, utan vi fick anpassa verksamheten på andra sätt. De timanställda blev dock färre.
Mellan maj och början av hösten hade hallen öppet som vanligt. Handspriten stod förvisso redo i entrén och man bad besökarna att hålla avstånd, men sporterna spelades ändå dagligen av människor i alla åldrar och från både allmänheten och föreningslivet.
Fick stänga helt
Senare, framåt vintern, kom de hårdare restriktionerna och efter det gick det undan. Den 21 december fick Racketcenter stänga ner helt – åtminstone för alla utom föreningsaktiva barn och unga födda 2002 eller senare.
– Vi har under hela den här tiden följt media, så vi var lite förberedda och anade åt vilket håll det skulle gå. Det kändes ändå väldigt tråkigt förstås.
Eftersom många av de vanliga arbetsuppgifterna försvann med besökarna fick personalen bli kreativa.
– Det blir mycket städning, säger Camilla Johansson och skrattar till.
– En hel del underhåll överlag, skulle jag säga. Vi har tagit in andra aktörer som bland annat har lagat skador och målat om planerna, vi har sett över rutinpärmar och jag själv har jobbat mer administrativt än vanligt.
Nu när våren står för dörren påbörjas också arbetet med utebanorna.
– Butiken och caféet är fortfarande öppet för de som vill stränga om rack eller köpa utrustning. Så det roar vi oss också med om dagarna.
Ser fram emot att öppna
När Camilla Johansson och hennes team kommer kunna öppna upp portarna på riktigt igen har de ingen aning om. Var 14:e dag får de uppdateringar om restriktioner och direktiv.
Hur planerar man en verksamhet när man får två veckor i taget?
– Eftersom vi som sagt följer media och utvecklingen av viruset har vi ett hum om hur det kommer att bli. Om smittspridningen inte ser ut att minska kan vi räkna ut att vi kommer att få ha stängt i ytterligare två veckor. Om det snabbt skulle svänga åt det positiva hållet kan vi öppna upp med kort varsel.
Vad ser du fram emot när ni väl får ta emot allmänheten?
– Att ha alla dörrar öppna. Det kommer verkligen bli en sorts happening när vi får ha öppet igen. Och pickleball! Vi köpte in utrustning till det precis innan vi behövde stänga. Det är något jag ser fram emot och längtar efter.