Krönika: Känslornas bergochdalbana

Krönikor
PUBLICERAD:
En snorsträng ledde till att ångesten kom som ett brev på posten för VF-krönikören Ismael Ataria.
Foto: JESSICA GOW / TT
Jag och min sambo har varit noggranna med vår sociala distansering.

Eftersom hon är mammaledig och jag jobbar hemifrån så har vi kunnat umgås en hel del med vår familj. Då många av mina vänner inte träffat sina föräldrar på nästan ett år så har det varit en ynnest att vår snart ettåriga son kunnat spendera så mycket tid med sina mor- och farföräldrar.

När vi för några veckor sedan besökte mina föräldrar så upptäckte vi efter en timma att en sträng av snor rann från vår sons ena näsborre. Med panikslagen röst utbrast jag ”Herregud! Han är förkyld!”

Min pappa som är betydligt lugnare än mig kontrade lite lojt med att säga: ”Så länge dä inte står elva under näsa på pôjken så ä dä ingen fara.”

Kanske han med sin gedigna medicinska expertis ville säga att det smittskyddsmässigt är lugnt så länge snoret bara rinner ur en näsborre? Vi lyssnade dock inte på vår professor i virologi utan valde att hoppa in i bilen direkt för att åka hem. Ångesten kom krypande och tankarna snurrade Tänk om jag orsakar mina föräldrars död? Det blev en lång väg hem och min sambo fick höra mig jämra och gnöla av oro där i baksätet.

Jag är en neurotisk person som oroar mig för det mesta. Jag har skrivit krönikor om det tidigare men har upptäckt att mina neuroser oftast triggas av en specifik händelse. När något dramatiskt sker så är det som om alla oroliga celler i min kropp kickar igång. I bilfärden hem så vandrade min oro från att eventuellt ha smittat mina föräldrar med Coronaviruset till tankar om döden och ängslan inför min sons framtid. När jag oroar mig så öppnas en malström och jag sugs allt längre in i mitt vindlande känsloliv och den ena hemska tanken leder till den andra. Jag har en berg- och dalbana inuti mig, startklar, redo att snurra i gång. Dessutom vill gärna karuselldirektören att människor i min omgivning ska hänga med i min hetsiga färd. Förföriskt viftar han med sina armar och ropar Kliv fram gott folk! Vem vill åka med i den värmländska mannens ohämmade känslosvall? Varsågoda! Kliv på!

Genom att tidigare levt i några destruktiva relationer så har jag lärt mig att två karusellåkande människor funkar dåligt tillsammans. Jag har till och med varit med om att trassla ihop rälsarna till den grad att jag inte längre sett vems bana jag egentligen åkt på. Det blir katastrof. Det fina med min sambo är att hon är i andra änden på orosskalan. Hon blir orolig först när hon verkligen behöver det. Det kan vara oerhört provocerande! När jag åker runt i mina vilda kurvor och djupa dalar så står hon bredvid och äter sockervadd, till synes oberörd av karuselldirektörens inviter. Hon står där och tar det lugnt medan jag kör mig trött. Det här är en av alla hundra saker som gör att jag älskar henne. Jag kan ibland vara orolig för att hon till sist kommer att tröttna på mina turer i berg- och dalbanan men hon har försäkrat mig om att hon säger till när det blir för mycket. Jag kan inte ändra hela min personlighet men jag kan bli medveten om en del av mina brister. Det jag också upptäckt är att då min sambo inte lastar mig med skuld och skam, då hon tillåter mig ta ett varv på berg- och dalbanan så märker jag att turerna inte blir lika långa som förr. Det slutar med att jag tröttnar, kliver ur och köpa en sockervadd. Förhoppningsvis kommer turerna bli kortar och kortare desto mer medveten jag blir.

Även jag drabbades av min sons snuva. Det visade sig efter en provtagning bara handla om en lätt förkylning, så klart.

Instagram

Håll i dig hårt

Så inte drömmarna tar dig

Veckans ord

Förlåtelse

Plus – Att ställa sig sårbar inför någon. Inse sina brister och hur en skadat andra. Hålla sin bräcklighet som ett fyrtorn mot en annan människa.

Minus – När förlåtelsen en ger inte är förankrad i verklig empati. När det ångerfulla känns påklistrat och fejkat. När en ber om ursäkt bara för att rädda sitt eget skinn.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.