Almega vill ha 1800-talet tillbaka

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Arbetsgivarorganisationen Almega tycker det är fel att ”tvinga ihop elever med höga ambitioner och god motivation med elever med låga ambitioner och svag motivation”.
Foto: Gorm, Kallestad
En ny rapport från tankesmedjan Arena Idé visar att obehöriga lärare är betydligt vanligare i de fristående skolorna. Det är inte så konstigt. Obehöriga lärare har lägre löner och ingen anställningstrygghet. De är billiga att anställa och kan öka vinsten.

Alla är överens om att läraren är den absolut viktigaste faktorn för att eleverna ska lära sig så mycket som möjligt. Ändå ökar antalet obehöriga lärare i den svenska skolan. För tio år sedan var 87 procent av lärarna i grundskolan behöriga, nu har siffran dalat till 80 procent.

Rapporten visar att bara 71 procent av lärarna i friskolorna är behöriga, jämfört med 83 procent i de kommunala skolorna. Den visar också att de obehöriga lärarna är fler i skolor med elever med sämre förutsättningar.

Det är marknadskrafterna som styr och som leder utvecklingen åt fel håll. Skolpengen är lika stor oavsett om lärarna är behöriga eller inte. Trots att det vore önskvärt med fler behöriga lärare leder ersättningssystemet till motsatsen.

Friskolornas vinstmarginal ökar och de slipper också ta ansvar för att kompetensutveckla de obehöriga lärarna. De får enligt skollagen inte tillsvidareanställas utan saknar anställningstrygghet. Det utnyttjas av de vinstdrivna skolbolagen.

Tankesmedjan kommer med flera kloka förslag, som att ändra ersättningsmodellen så att det lönar sig att anställa behöriga lärare. Och tvinga skolorna att ta ansvar för kompetensutveckling som på sikt kan göra de obehöriga lärarna behöriga.

Friskolorna och deras intresseorganisationer kommer inte att gilla förslagen. De slår bakut mot varje förändring som drar ner vinstmarginalen och hotar deras världsunika affärsmodell.

Arbetsgivarorganisationen Almega, med 11 000 företag som medlemmar, är inget undantag. De försvarar det fria vinstuttaget och avfärdade de flesta av förslagen som finns med i Björn Åstrands kloka utredning om att öka likvärdigheten i skolan.

Deras remissvar avslöjar inte bara att de slår vakt om den nuvarande modellen utan att de helst vill ha tillbaka en ordning från 1800-talet, där högre utbildning bara var till för överklassen. Almega tycker det är fel att ”tvinga ihop elever med höga ambitioner och god motivation med elever med låga ambitioner och svag motivation”. Det blir en ”osund form av utjämning som sker på bekostnad av eleverna med goda förutsättningar”.

De vill med andra ord ha skilda skolor för ”duktiga” och ”dåliga” elever, trots att forskning visar att det är bra att blanda elever. Det blir ännu värre i remissvaret. Almega skriver:

”En svår etisk fråga är om elever till föräldrar som bidragit till att finansiera välfärden ska tvingas stå tillbaka för elever till föräldrar som inte bidragit till att finansiera välfärden, eller som till och med är en kostnad för välfärden.”

Det är en horribel inställning som avslöjar en obehaglig människosyn. Barn till nyanlända eller barn med sjukskrivna eller arbetslösa föräldrar ska alltså inte stå i vägen för barn till ”välartade” föräldrar som betalar mer i skatt. Ska taxeringskalendern bli vägledande i Almegas ”fria” skolval? Har inte alla samma människovärde?

En slutsats är kanske att barn som saknar rätt förutsättningar inte behöver någon längre utbildning överhuvudtaget. Lågutbildade gigjobbare får serva dem som ”finansierat välfärden”, om Almega får bestämma.

Nu hävdar Almega att formuleringen i remissen blev helt fel och inte är något som de står bakom. Det är en ihålig undanflykt. Det är osannolikt att organisationen skulle slarvat iväg ett remissvar på en tung statlig utredning som handlar om många medlemsföretags lönsamhet.

Troligen har utkast skrivits, diskuterats och skrivits om innan den slutliga versionen skickades in. Det är heller ingen praktikant som skrivit under svaret utan det är undertecknat av deras näringspolitiske chef Andreas Åström. Det gör det ännu mer obehagligt.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.