Krönika: Pensionärer eller visionärer?

Krönikor
PUBLICERAD:
Pensionärer bör få en egen SKAPA-tävling, anser VF-krönikören Cecilia af Jochnick.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Nöden är uppfinningens moder – följaktligen borde vi få en hel svärm uppfinningar efter pandemin. Inte bara för att vi ställts inför nya och oväntade problem utan också för att de flesta av oss fått väldigt mycket mera fritid som vi kan ägna åt att tänka nytt.

Jag tror att jag gjorde mitt livs första uppfinning på väg till söndagsskolan i sju-åttaårsåldern. Knappen som skulle knäppa fast mina strumpor vid livsstycket lossnade (alla yngre får nu googla vad livstycke och strumpeband var för något…) och självklart bar jag inte runt på nål och tråd och inga säkerhetsnålar i reserv hade jag heller. Hasande strumpor när man ska gå tre kilometer är djävulskt obekvämt, det var för kallt för att ta av dem – och då kom jag på att jag kunde lägga knappen på insidan av strumpan och knäppa strumpebandet över både strumpa och knapp.

Den där uppfinningen hade säkert många gjort redan och vuxna tanter hade ju korsetter med strumpebandsknäppen som byggde på samma princip, de var nog förmodligen patenterade. Men att något redan finns betyder inte att den som kommer på en ny lösning inte är uppfinnare, det betyder bara att det inte går att bli rik på just det påhittet.

Och inte visste väl jag att jag var uppfinnare då jag skuttade vidare med strumporna på plats. Jag visst nog knappt att uppfinnare var ett yrke, den ende jag hade stött på hette Uppfinnar-Jocke och var en figur i Kalle Anka-tidningarna. Men att det kunde vara ett jobb att försörja sig på…

Jag HAR uppfunnit saker sedan dess, jag har till och med fått ett SKAPA-stipendium för ”uppfinningen” en nyhetstidning för kvinnor, men jag har inte sett mig som uppfinnare, jag har ju bara löst problem.

Dagens barn har det bättre förspänt – sedan 1978 finns projektet ”Finn upp” som årligen ordnar en tävling för ungdom från klass sex till nio, huvudägare är Skolverket. Vid det här laget finns en utarbetad lärarhandledning och numera delar man också ut ett pris till lärare som handlett och inspirerat uppfinnareleverna.

I listorna över historiska vinnare hittar jag en covid-uppfinning! Fast när unge Usama Hammur från Hässleholm 2017 föreslog uppfinningen ”Fottag” på toadörrar så att man skulle slippa ta i dem när man tvättat händerna efter besöket, visste han nog inte hur efterlängtad den uppfinningen skulle bli ett par år senare.

Usama förresten – när jag utöver Finn Upp-projektet dessutom går igenom listorna för vinnare av Skapa-stipendiet (som är uppfinnartävlingen för vuxna), får jag påfallande ofta googla för att ta reda på vilket kön pristagaren har (vi argsinta feminister är intresserade av könsfördelningen inom det mesta). Jag konstaterar att”främmande namn” är lika väl representerade som kvinnor i prislistorna. D.v.s. en fjärdedel vilket betyder att de som är nysvenskar är överrepresenterade eftersom de ju inte är 25 % av befolkningen. Medan kvinnor är underrepresenterade för vi utgör ju halva befolkningen. Jag tänker inte vara grinig över detta, andelen kvinnor ökar ständigt bland uppfinnarna är vi uppe i sju procent emot en-två för några decennier sedan. Däremot kan jag slå överrepresentationen av nysvenskar i huvudet på Jimmie och hans anhang, det här är kompetens vi behöver!

Spännande är att notera att uppfinningarna i sig inte verkar vara så könsstyrda, både män och kvinnor uppfinner tekniska saker likväl som arbetsmiljöattiraljer eller omsorgshjälpmedel. Ok för att Amalia Eriksson uppfann polkagrisen och Eva Tornborg fick ihop morotskorven men Christiena Bruuns krutkarduser var inte särskilt kvinnliga och Petra Wadströms tekniska lösning som renar dricksvatten med hjälp av solen bygger på gedigen ingenjörskunskap. Men jag medger att det är min fördomsfullhet som gör att jag tar för givet att den udda prisvinnaren 2020 ”travbot = att förutse sportresultat med hjälp av AI” är en man – och det är han. Men även där få jag förmoda att uppfinningen kommit till p.g.a. ett problem – Ola i Jämtland lyckades väl inte pricka in tillräckligt med vinnare på travet och tänker göra något åt det.

Går jag tillbaka till ungdomarna är det lika tydligt att de utgått från problem i sin vardag – tidsindikator för kylskåpsrester, ”strumpa” som hindrar headsetssladdar att trassla till sig, appar som stoppar inflödet från sociala medier då man ska läsa läxorna… Det går rätt bra att fantisera om vilken vardag de här uppfinnarna lever i.

Nu vill jag ändå slå ett slag för en grupp som ingen verkar vilja inspirera till nya uppfinningar:

Pensionärer.

Pensionärer har en väldig massa tid utöver den de ägnar åt boule och bokcirklar. De bär också på en stor mängd erfarenhet och kunskap. Ok, för att vi kanske är lite trötta, och ok för att vi kanske fastnar i ”det-var-bättre-förr”-gnäll ibland men vi tycker ju också om att göra nytta om vi bara orkar. Ge oss en särskilt SKAPA-tävling med inriktning på oss som lönearbetat klart men inte vill tillbringa resten av livet enbart i kyrkokören, husbil eller udda universitetskurser.

Risken blir förstås att vi bara kommer på revolutionerande inkontinensskydd, näshårsklippare och lättmonterade halkskydd. Å andra sidan är ju målgruppen för dylika produkter rätt stor med alla fyrtiotalister som nu nyvaccinerade frustar inför att karantänen upphör.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.