Tio år av död och terror

Ledare
PUBLICERAD:
En syrisk pojke värmer sina händer vid ett brinnande vrak av en av regimens arméhelikoptrar utanför Aleppo i februari 2020.
Foto: Ghaith Alsayed
Den här veckan har det gått tio år sedan de fredliga protesterna under den arabiska våren slogs ner brutalt av Syriens despotiske diktator Bashar al-Assad. Någon fred är inte i sikte i ett sönderbombat och svårt sargat land.

Oscarsnominerade dokumentärfilmen ˝Till min dotter” visar krigets fasor i närbild ur ett litet barns perspektiv. Mamman Waad al-Kateab följer lilla dottern Sama, född under kriget, med sin videokamera i belägrade Aleppo 2016. Pappan Hamza är läkare på ett stadens sjukhus, ständigt fullt av lemlästade offer för de urskillningslösa bombräderna. Ofta är det små barn.

En svårt skadad pojke kommer in till ett sjukhus i Aleppo efter ett bombanfall. Från urstarka dokumentärfilmen Till min dotter.
Foto: Studio S entertainment

Döden är ständigt närvarande. Många scener är närmast outhärdliga att se. Några pojkar förlorar sin bror. En ung svårt skadad kvinna förlöses med kejsarsnitt, ett till synes dödfött barn väcks mot alla odds till liv.

Trots den hemska verkligheten finns det ändå ett hopp om ett annat och bättre liv. Läkarna vägrar envist ge upp, till och med när sjukhuset bombas. Motståndskraften och livsgnistan är svår att släcka.

Hösten 2015 strömmade syriska flyktingar in i Europa. Tusentals kom inte så långt. De drunknade i Medelhavet och det gör flyktingar fortfarande. Bilderna är den drunknade treårige pojken Alan Kurdi på en strand i turkiska Bodrum blev en symbol för flyktingkrisen.

Statsminister Stefan Löfven talade om att i hans Europa stängdes inga gränser. Men det var precis vad Europa gjorde. De betalar i stället Turkiet mångmiljardbelopp för att inte släppa de syriska flyktingarna vidare.

Erdogan har en hållhake på EU. Går unionens beslut fel väg kan han låta de 3,7 miljoner syriska flyktingarna som hålls i inhumana läger vandra vidare. Vad gör EU då?

Västvärlden har kapitulerat inför helvetet i Syrien. EU:s sanktioner får inte slut på våldet. FN är handlingsförlamat. Flera fredstrevare har misslyckats och försöken att få dödandet att upphöra faller genom stormakternas veto i säkerhetsrådet.

President Barack Obama drog en ”röd linje” om befolkningen utsattes för kemvapenattacker, men USA ingrep inte här al-Assad släppte gasbomber över Ghouta och dödade hundratals civila 2013. USA:s presidenter är inte överdrivet intresserade av att delta aktivt i krig i Mellanöstern, brända av Afghanistan och Irak. Det gäller oavsett om de heter Obama, Trump eller Biden.

Ryssland, Iran och Turkiet är däremot djupt involverade i kriget. Agerar gör också Israel, Hizbollah och diverse jihadistgrupper. IS är numera militärt besegrade, men 70 000 IS-kvinnor och barn hålls i läger i östra Syrien. Deras framtid är högst osäker.

Framtiden för Syriens folk är också oviss. Före inbördeskriget var Syrien en välutbildad och förhållandevis högt utvecklad nation. Inbördeskriget och våldet har slagit det mesta i spillror, både infrastruktur och liv.

Baracker i UNHCR:s flyktingläger i Zaatari, Jordanien, vid syriska gränsen.
Foto: Henrik Montgomery/TT

Närmare en halv miljon människor har dött under tio års krig. Tolv miljoner är på flykt. 6,6 miljoner av dem befinner sig utomlands. En hel generation riskerar att gå förlorad. Fem miljoner barn har fötts i landet under kriget, ytterligare en miljon som flyktingar i grannländerna.

– De känner inte till något annat än död, flykt och förödelse, säger finlandssvenske Bo Viktor Nylund, landchef för FN:s barnfond Unicef i Syrien till DN. Miljoner barn går inte längre i skolan. I stället används de i barnarbete, gifts bort eller rekryteras som barnsoldater.

Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov på besök hos bundsförvanten president Bashar al-Assad i Damaskus.

Störst skuld i blodbadet har utan tvekan diktatorn Bashar al-Assad, som mördat sitt eget folk med gas- och bensinbomber. Han kommer inte att avgå frivilligt. Han har aktivt stöd från Putins Ryssland och ayatollornas Iran för att sitta kvar.

Svenska regeringen skriver att den enda vägen till hållbar fred och stabilitet i Syrien är en FN-ledd politisk lösning. Den ser tio år efter den arabiska våren dessvärre avlägsen ut.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.