Fem år av fruktlösa försök, provrörsbefruktningar och med skilsmässan nära förestående.
Då kom Leo, och under ytterst dramatiska former föddes Hugo.
– Jag ljög ju för dig och sade att han mådde bra när han kom ut, säger Joakim Biehl och tittar på frun Sara.
Leo Biehl har precis fyllt ett år och på ett imponerande sätt knallar han runt med sin gåstol på golvet i den långsmala villan i centrala Hagfors.
Lite för ung för att själv vara medveten om det är han storebror sedan en dryg vecka tillbaks. Än mindre vet han om hur nära det var att den harmoni och lycka som nu präglar hushållet kunde ha varit det rakt motsatta.
– Vi åkte 00.33, då ringde jag morsan och farsan och då var vi i Hydrorondellen. 01.47 är han ute.
Joakim Biehl ler, och han är snabb med att hylla vård- och förlossningspersonalens insats. Det var knappt så han kom in i den då fullpackade förlossningssalen innan Hugo var född.
– Jag fick sicksacka mig fram, men förstod aldrig att det var så akut. Grabben mådde inte bra och han skulle bara ut så fort som möjligt. Du var ju öppen, annars förmodar jag att det hade blivit ett akut kejsarsnitt. Så de satte en klocka på honom, du gjorde några krystningar och så var han ute.
Jag vet inte... det måste vara något fel på mig för jag var så lugn. Jag hann inte tänka så mycket och i rummet bredvid började jag fatta att det var allvarligt, men de sade att det är bra att han skriker för då rensar han lungorna och allt. – Joakim Biehl
Han riktar sig mot Sara, hans fru sedan 3,5 år tillbaka och som inte var närvarande nog för att förstå hur illa det var.
– När han kom ut hade han ju navelsträngen flera varv runt halsen och jag fattade inte heller då att det var så illa, säger hon.
Och det var där Joakim Biehl drog sin lögn. För att lugna sin fru, och för att sedan skynda iväg efter vårdpersonalen. Lika snabbt som Hugo kom ut hämtade han sig dock och det är idag en fullt frisk liten kille som ligger tryggt i sin mormors famn.
– Ja, jag ringde hit henne för att få lite stöttning, ler Sara Biehl.
Men vad kände du, Joakim, när Hugo kom ut och hade navelsträngen runt halsen?
– Jag vet inte... det måste vara något fel på mig för jag var så lugn. Jag hann inte tänka så mycket och i rummet bredvid började jag fatta att det var allvarligt, men de sade att det är bra att han skriker för då rensar han lungorna och allt. Så efter ett par minuter sade de att han mår bra. Visst, jag kanske hade adrenalinet påslaget efter rådjurssmällen...
Krockade med rådjur
Några kilometer före Molkom kunde det lyckliga slutet ha fått en helt annan utgång. Ett rådjur studsade upp från höger och klipptes av bilens yttersida. Någon meter till och Hugo kunde ha fötts i bilen.
– Det här kunde ha gått... wow, säger Joakim Biehl.
– Det är tur att personalen är så fruktansvärt bra så att man aldrig blev orolig, den hedern ska de ha. Vi har haft två drömförlossningar.
Leo deltar i samtalet från sin barnstol och han visar hur duktig han är på att vinka. Om nyss födda Hugo är ett mirakel i sig står han sig slätt mot storebror.
Man tror ju ändå att när man sätter in ett befruktat ägg så ska det bara funka. Men ändå stöter kroppen ifrån sig det... – Sara Biehl
Fruktlösa försök under flera års tid tärde på både dem båda och på relationen dem emellan, varpå makarna Biehl bestämde sig för att pröva IVF, eller provrörsbefruktning.
En i sig psykisk utmaning.
– Det var den tuffaste tiden i våra liv. IVF är fruktansvärt att gå igenom, säger Joakim Biehl.
– Ja, då var det nära skilsmässa, inflikar Sara Biehl.
Vad är tuffast?
– Väntan. De här tre veckorna var vidriga. Vi hade två gånger som gick åt helvete och som klassades som missfall. Och vi som män kan inte göra så mycket mer än att bara stötta och finnas där. Man känner sig extremt maktlös, säger Joakim varpå Sara tillägger:
– Man tror ju ändå att när man sätter in ett befruktat ägg så ska det bara funka. Men ändå stöter kroppen ifrån sig det...
Kortfattat är det ungefär så det går till. Sedan dröjer det alltså tre veckor innan man vet om graviditeten har lyckats, och samtidigt trycker man på vikten av att slappna av under tiden.
Efter två misslyckade försök dröjde det ett halvår innan paret vågade försöka på nytt.
– Leo kom till på det största bråket vi har haft. Vi sade typ att vi skiljer oss inte, vi försöker en gång till, för vi orkade inget mer, varken jag eller Sara. Men så blev hon gravid, och det vände upp och ned på allt.
Vill bryta tabut om IVF
Nu är det en sprallig ettåring som bara två dagar före sin födelsedag blivit storebror. Att Hugo kom till på naturligt tillvägagångssätt överraskade dem båda, men är enligt dem inte helt ovanligt.
Och de har båda varit öppna med att de har använt sig av IVF, och förvånats över hur många andra som gjort det.
– Det är ju lite tabu över det, men vi har aldrig velat dölja det. Och desto mer vi pratat ju mer har folk pratat om det med oss. Men det är verkligen ingen lek, säger Joakim Biehl.
Eftersöker mer obligatorisk hjälp
Han uppskattar den hjälp vården erbjuder i samband med den här prövande tiden, men ser samtidigt hur den kan utvecklas.
– Jag vet inte om jag tycker att man får den hjälpen man behöver. Ja, man erbjuder samtal, men i det läget tackar man nej för man har fullt upp med sig själv. Jag tror att man skulle behöva lägga in obligatoriska samtal med någon, gärna någon som har gjort det. För det är tufft, ingen vill gå igenom det.
Han slår fast:
– Men jag är väldigt glad att det finns. När man väl lyckas är det är fantastiskt.