Ett kaos ingen vill kännas vid

Ledare
PUBLICERAD:
Försäkringskassan har i flera år knuffat ansvaret för de hårdare bedömningarna och många avslagen på ansökningar om sjukpenning på regeringen. Men är det en rättvisande beskrivning.
Foto: Jessica Gow/TT
Lagstiftningen har sett likadan ut i över tolv år. Ändå har Försäkringskassans avslag i sjukpenningärenden ökat kraftigt de senaste åren.

Samtidigt som ansvariga statsråd om och om igen försäkrar att de hårdare tolkningarna av rådande regler – tolkningar som innebär att svårt sjuka nekas sjukpenning – inte sker på uppmaningar från politiken, pekar man inom Försäkringskassan på signaler om att det är precis detta politikerna efterfrågar.

Och där mitt i smeten ligger den svenska sjukförsäkringen och producerar resultat som verkligen ingen vill kännas vid. Resultat som innebär att anhöriga får ta emot avslagsbrev från Försäkringskassan efter att deras mamma, bror eller äkta make avlidit av vad det var de sökt och nekats sjukpenning för.

Förvaltningsforskaren Niklas Altermark beskriver det för Sveriges Radio som en ”förskjutning av bevisbördan”. Istället för att Försäkringskassan tar på sig ansvaret de enligt lagen är skyldiga att ta för att samla in ett tillräckligt bra underlag för att kunna fatta rimliga och rättssäkra beslut om sjukpenning, knuffar de över ansvaret på den enskilda sjuka. Har läkaren skrivit ett för dåligt intyg? Orkar du som sjuk inte jaga runt och samla in ”bevis” för att du är för sjuk för att jobba? Tyvärr, då blir det inga pengar.

Historierna där sjuka ger upp och slutar överklaga avslagen från Försäkringskassan – eller inte ens söker för att de inte orkar bråka – är för många. Den där förskjutningen spelar roll på riktigt.

Det måste kunna gå att ha en sjukförsäkring som förmår att hålla två målbilder igång samtidigt, där en del handlar om att få tillbaka sjuka människor i arbete med hjälp av stöd och rehabilitering och en annan garanterar att den som är sjuk får hjälp med sin försörjning.

Att bara neka den som är sjuk ersättning är inte att ”få tillbaka sjuka i arbete”.

Att färre utnyttjar sjukförsäkringen är inte heller ett styrkebesked för vare sig myndigheten eller politikerna att glädjas över om det inte alls handlar om att folk är mindre sjuka utan enbart beror på att svårt sjuka slängts ut ur försäkringen.

Har regeringen det avgörande ansvaret för denna tragiska utveckling eftersom de i sina regleringsbrev till Försäkringskassan framhåller att ett mål är att sjukpenningtalet minskar? Kassan verkar i alla fall tycka det.

Men det står trots allt inget i regleringsbrevet om att målet ska nås genom att ifrågasätta och trakassera sjuka med avslag på avslag grundade i för dåligt beslutsunderlag. Tvärtom framhålls och betonas att målet bara nås genom att ”rätt ersättning ges till rätt person och stöd ges för återgång i arbete genom samverkan med arbetsgivare, myndigheter och andra berörda aktörer”.

Det vette sjutton om det är från politiskt håll det stora Alexanderhugget kan komma, om det är där i en formulering i regleringsbrevet det stora felet sitter och inte i besynnerliga vantolkningar inne i myndigheten.

Just därför var det ett riktigt bra besked som kom på måndagen att Försäkringskassan själv beslutat se över sin förvaltning av sjukförsäkringen och parallellt analysera den politiska styrningen av myndigheten för att lägga fram förslag på ändringar som kan behöva göras.

Men förslagen måste fram snabbt. Det borde aldrig ha fått gå så här långt. Så många förlorade liv.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.