The Generals har gjort ett infernaliskt mästerverk

Skivor
PUBLICERAD:
The Generals.
Foto: Pressbild
”Det känns nu som att generalerna hittat sin musikaliska G-punkt i korsningen av riff med hög swingfaktor och lagom mycket melodislingor.”
Death Metal

The Generals

To Hell

(Black Zombie Records)

Betyg: 4

När det i dag väldokumenterade fenomenet death metal ännu inte koagulerat i någon fast form så lektes det ganska fritt med det recept som sedermera kom att definiera genren. En lek som av en oförstående omvärld uppfattades som både ”oanständig och obsen”, men som namnet till trots visat sig vara en mycket livskraftig förgrening i hårdrockens mäktiga släktträd.

I Sverige kom två olika skolor att utkristallisera sig på vardera kust, och om vi tänker oss att Värmland befinner sig någonstans mitt emellan så är det kanske inte så konstigt att The Generals låter lite som det bästa av två världar?

I alla fall sedan den initiala flörten med genren övergick till den heta romans som ”Blood for Blood” (2013) uppvisade och som nya plattan ”To Hell” återigen kan bekräfta. Att passionen i förälskelsen håller i sig vittnade redan singelspåret ”Faith in Fire” om när den släpptes för en tid sedan och för oss som uppskattar bandets utvecklingskurva var detta livstecken goda nyheter.

”To Hell” tar med andra ord vid där föregångaren slutade och det känns nu som att generalerna hittat sin musikaliska G-punkt i korsningen av riff med hög swingfaktor och lagom mycket melodislingor. Plattan innehåller inte mindre än tio nyskrivna spår som alla svänger hårt och pricksäkert med en produktion signerad den i sammanhanget legendariske Tomas Skogsberg. Mixningen har dock överlåtits till den minst lika meriterade Lawrence Mackrory vilket resulterat i en något fetare ljudbild än tidigare.

Det märks att låtarna fått den kärlek de förtjänar och att riktningen på resan är satt söderut råder det inga som helst tvivel om. Det låter både varmt och svettigt mest hela tiden och djävulen syns inte bara i detaljerna utan också i de bilder som lyriken målar upp.

Trots det höga tempot och intensiva uttrycket så finns det tillräckligt med variation i låtskrivandet för att hålla lyssnaren vid liv genom både skärseld och de inre kretsarna av detta infernaliska mästerverk.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.