Konstigt skön mardröm med Sibille Attar

Sibille Attar har alltid känts oberäknelig och när den nästintill attackerande singeln ”Hurt Me” släpptes i våras blev jag golvad. Stråkarna driver hetsigt på medan hon sjunger sig ur, vad det låter som, ruinerna av en destruktiv relation. Det är svart och hoppfullt, på engelska, svenska och franska, skevt och svängigt.

Resten av skivan fortsätter att laborera med olika känslolägen och kontrasterande element. ”1997” har en hård och kall klang medan den anti-nostalgiska ”Why u Lookin’” är poppigt lätt, och allt som oftast blir det bedövande vackert utan minsta gnutta sentimentalitet.

Mest drabbad blir jag av ”Dream State”. En sex minuter lång hypnos som stillsamt vaggar in en i en konstigt skön mardröm.