Från delikata frimärken till kraftfullt monumentalmåleri, från bohemliv i Paris till värmländsk gruvromantik. När Thielska galleriet i Stockholm nu lyfter fram Axel Törneman är det ett motsägelsefullt och ständigt undanglidande konstnärskap man har att göra med.
– Det finns liksom ingen manual för Törneman, han spränger gränser, säger utställningens kurator Adam Korpskog.
När Filipstadskonstnären Sigge Bergström (1880-1975) beskrev sin ungdomsvän Axel Törneman (1880-1925) sa han att det inte var blod som rann i hans ådror, utan nitroglycerin.
Det berättar Adam Korpskog, konstvetare och museiassistent vid Thielska galleriet, som har skrivit en masteruppsats om Törneman och nu kurerat den mest omfattande presentationen av den värmländske konstnären på över 50 år.
Det ska sägas att Axel Törneman bara bodde i Värmland under sina första tio levnadsår, men enligt Adam Korpskog var det år som han senare under sitt relativt korta liv kom att idealisera.
– Hans far Algot var överingenjör vid en gruva i Persberg och expert på just nitroglycerin. Det var en familj som befann sig i den övre medelklassen och som tioåring sattes Axel i skola i Stockholm, där han fick bo hos släktingar.
– Så han var på resande fot redan i unga dagar, men kom ofta hem och gick bland annat på studentbaler i Filipstad under tonåren. Han var verkligen en del av trakten under de åren.
München och Paris
Efter en kort men betydelsefull studietid på Valands målarskola i Göteborg reste Axel Törneman till München vid sekelskiftet. Men det var i Paris, där han levde mellan 1902 och 1906, som han skulle få sitt genombrott.
– De svenska konstnärer som hade varit i Paris under 1800-talet påverkades av impressionisterna och friluftsmåleriet. De kom hem till Sverige och blev nationalromantiker. Törneman kom att bli katalysatorn för den nya ström av unga svenska konstnärer som ville resa ner i början av 1900-talet.
Adam Korpskog beskriver hur Axel Törneman under ett kort skede i den svenska konsthistorien stod för det allra mest nymodiga.
– Han skildrade det moderna livet i Paris, som han uppfattade det, i målningar som "Nattcafé". Samtidigt verkar det inte ha varit så viktigt för Törneman att uppfattas som modern. Han avskydde manifest och ville aldrig sätta sig själv i något fack.
Just "Nattcafé", som anses vara Axel Törnemans mest kända målning, köptes av Ernest Thiel 1907. Törneman ska ha färdigställt målningen vid en mellanlandning i Persberg 1906. I utställningen visar Thielska galleriet även en alternativ "Nattcafé" från 1905, som sedan 2011 ingår i Nya Wermlands-Tidningens konstsamling.
– Den målningen är en sorts förarbete eller skiss kan man säga. Det finns andra skisser till "Nattcafé" också, säger Adam Korpskog.
"Faller mellan stolarna"
Korpskog undrar vad det var som ropade i Törnemans inre när den hyllade modernisten och avantgardisten valde att lämna Paris – för att måla timmerflottare i Värmland.
– Folk tyckte att han svek sina ideal lite, men i själva verket handlade det om att han gick in i en ny fas i livet. Han skulle vidare, det skulle han hela tiden. Det är en del i hans genialitet, men det är också något som leder till ensamheten, säger Adam Korpskog och fortsätter:
– I svensk konsthistoria lyfter man ofta fram de som ingår i olika slags strömningar eller grupper. Som Matisseeleverna, eller Rackstadgruppen för den delen. Det gör att en särling som Törneman faller lite mellan stolarna. Han har blivit väldigt marginaliserad på alla håll. Både i Värmland och i Stockholm, i Sverige och i Paris. Han är allt och inget på samma gång.
Industriromantiker
Axel Törnemans arbete med att skildra svenska industriarbetare var omfattande, och enligt Adam Korpskog ett projekt konstnären aldrig riktigt hann slutföra innan sin död i blödande magsår 1925.
– Det var något där som han fängslades av under hela sitt liv. Han skildrade svensk industri i etsningar, målningar och fresker. Han ville studera bönderna i Skåne, Göteborgs hamnarbetare, malmbrytningen i Kiruna. Han ville fånga hela den här arbetartraditionen.
Adam Korpskog intresserar sig också särskilt för konstnärens mytologiska motiv, som han menar återigen avvek från mycket av den tidens svenska konst.
– Det har väl varit mitt huvudintresse när det kommer till Törneman, vilket gjort utställningen ganska bred. Många vill så klart se målningarna från Paris och hade någon annan kurerat så hade det nog blivit väldigt mycket absint och champagne! Men nu försöker vi visa Törnemans ständiga utveckling och hans mångsidighet. Han levde ju faktiskt 20 år till efter "Nattcafé".
Utställningen "Axel Törneman. Bohemliv och modernitet" består av sammanlagt 78 verk och pågår till och med den 6 juni.