Miljöpartiet borde välja det röda laget

Ledare
PUBLICERAD:
Märta Stenevi har valts till nytt språkrör och gratuleras med blommor och armbågen av Per Bolund under Miljöpartiets extrakongress.
Foto: Jessica Gow/TT
Det blev en lätt och övertygande seger för Märta Stenevi när Miljöpartiet i helgen valde nytt kvinnligt språkrör efter Isabella Lövin. Det blir inte lika lätt att övertyga väljarna om att Miljöpartiet är det bästa partiet.

Självförtroendet är det inget fel på. Märta Stenevi sade i sitt installationstal att fyra procent inte duger i nästa val. I SVT:s Agenda satte hon målet att slå tidigare språkröret Maria Wetterstrands popularitetssiffror. Wetterstrand hade högt förtroende hos 44 procent av väljarna för tio år sedan.

Sådana siffror har de grönas språkrör inte varit i närheten av. Avgående Isabella Lövin låg på elva procent i senaste mätningen från SVT/Novus. Manliga språkröret Per Bolund landade på tolv procent. Bara Nyamko Sabuni har sämre siffror.

Lika illa ser det ut för partiet. I helgen sammanvägda mätning från SR/Kantar Sifo landade MP på 3,8 procent. Någon Gretaeffekt har partiet inte fått, till skillnad från de gröna partierna i Tyskland, Österrike och Finland som går kraftigt framåt.

Väljarna gillar inte ens Miljöpartiets miljöpolitik. När partiet klev in i Stefan Löfvens regering 2014 tyckte sex av tio väljare att de hade den bästa politiken inom miljö och klimat.

I somras hade stödet störtdykt till 20 procent, enligt DN/Ipsos. Trots att partiet innehaft posten som miljö- och klimatminister. Trots att kompetenta Isabella Lövin fått igenom en rad viktiga beslut i partiets hjärtefråga.

Avgående språkröret Isabella Lövin har gjort stora insatser, ändå har hon haft lågt förtroende och partiet har inte lyft i opinionsmätningarna.
Foto: Jessica Gow/TT

Språkrörsvalet handlade om Miljöpartiet ska satsa ännu mer på miljö och klimat eller försöka bli ett brett parti. Med valet av Märta Stenevi väljer partiet det senare alternativet, men frågan är om det är så klokt.

I analysen efter det mindre lyckade valet 2014 blev slutsatsen att partiet splittrat sig på för många frågor, utöver miljön även på skola, jobb och jämställdhet. Nu ser de ut att göra det igen och det är riskabelt.

Valberedningen slog fast att partiet behövde en person som går genom rutan, som är karismatisk och utstrålar värme. Jodå, det gör tävlingsinriktade Märta Stenevi och hon lockas av makten. Hon hade tränat på sina talepunkter och har i intervju upprepat samma budskap.

Partiet ska delta mer i samhällsdebatten i alla frågor. Hon jämför med en fest. De ska inte stå kvar i ett hörn utan prata och lära känna de andra på festen. På så sätt ska förtroende byggas över tid.

Hon säger att klimatfrågan inte bryr sig om partifärg. Socialismen har inte lyckats bygga ett hållbart samhälle, och det inte heller kapitalismen. Men vilken samhällsmodell Miljöpartiet egentligen föredrar är i grunden partiets stora problem.

Så länge de inte har egen majoritet måste de liera sig med antingen höger eller vänster, och de har svårt att bestämma sig. De ser ut att byta riktning varje gång de väljer språkrör. Att åka slalom i politikern är djärvt. Risken för en uråkning är stor.

Märta Stenevi föredrar vänstern och säger att partiet har mer gemensamt med S, C och V än med M och KD. Men det gäller dock inte i Stockholm eller Karlstad där MP gärna samregerar med M.

Att som en kameleont byta färg och hoppa mellan blocken gör att partiet är svårt att lita på. Som när MP i Karlstad ihop med S var med och öppnade Stadsbiblioteket på söndagarna och nu stänger samma bibliotek på helgen ihop med M.

Osäkerheten om var partiet hör hemma påverkar givetvis väljarna. Att vara bred innebär också att vara vag. Det har Miljöpartiet inte råd med.

Det vore bättre att de liksom nya språkröret bestämde sig för att det röda laget har de bästa lösningarna för ett hållbart och jämlikt samhälle och lade kraften på miljön och klimatet i det lagbygget. Ett konservativt block klarar aldrig klimatfrågan.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.