Soffan kontra träningsvärken

Åsikter
PUBLICERAD:
Foto: Peter Bäcker
Jag har så ont i kroppen att jag knappt kan gå och det ser ut som att jag närmar mig minst 120 år på åldersskalan.

Varför i hela fridens namn lägger man av med träningen och sedan försöker återuppta den där man slutade?

Förstå mig rätt, träning har alltid legat mig varmt och hjärtat med tanke på alla timmar, månader, år i ishockeyburen. Men sedan skridskorna lades på hyllan, coronapandemin slog till och på grund av tusen och åter tusen andra dåliga ursäkter har jag blivit liggandes i soffan efter arbetsdagarna och endast tagit mig ut på promenader. Jätteskönt enligt vissa, panik för mig som börjat få tillbaka all energi efter utbrändheten 2018.

Nu under sommaren tänkte jag att nej, nu fick det minsann räcka med vobbliga extrakilon. Jag började cykla, simma, styrketräna, köra yoga. Gick all in som det så vackert heter och ja, det höll i sig ett par veckor. Sedan kom hösten, coronan slog till med en andra våg. Soffan blev dessutom mysig igen.

Motivationen höjdes igen efter jul- och nyårshelgerna så jag har tappert kört styrketräning här nu ett par dagar i rad. Med samma vikter som när jag elitsatsade i hockeyn, varför börja om på noll tänker min dumma skalle.

Summan av det hela? En enorm träningsvärk som strålar i varenda känselcell i hela kroppen. Så nu har jag inget val, jag kan inte gå utan måste hålla mig i soffan.

Och den är ju rätt så skön ändå...

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.